Musikhjälpen 2010

Kategori Specifik reflektion

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3946

Ja nu kör de igen, den här gången från Malmö. Den här gången är det Nour, Jason och Martina som trängs inuti glasburen under 6 intensiva dygn. Nätter framför den här skiten blir perfekt för mig att skriva färdigt uppgifterna i Historia B till - uppsatsen, där jag valt ämnet kraschen och depressionen 1929, har fått mig helt jävla fascinerad av hur ekonomi styr världen, på ett ofta sjukt jävla skruvat sätt... kommer nog samla på mig en blygsam aktieportfölj inom snar framtid så jävla illa är det...

Dock har jag problem med insamlingar specifikt för barn eftersom det alltid blir så extremt sentimentalt. Och handeln med barn lär ju i grunden vara ett resultat av bl.a. fattigdom; föräldrar som inte har råd att försörja hela familjen och liknande otrevliga scenarier. Samtidigt tvivlar jag inte på att det finns några stycken svenskar som gärna turistar i Thailand för möjligheten att knulla barn...
Hade väl hellre sett fokus på vattenförsörjning eller sanitet, något mer pragmatiskt, mindre emotionellt. Förra året samlades slantar in till malariavård vilket sannolikt gör större nytta. Kanske låter smått kallt utilitaristiskt iofs när barnen är framtiden och all det där.

Hursomhelst. Angående välgörenhet rent allmänt hamnar man ju ibland i diskussioner där snåla och allmänt bittra små människor använder ursäkter för att inte skänka. Den och den organisationen hade den och den chefen som stal så och så mycket, och så och så mycket försvinner i administration (som reklam,, mutor, löner etc) bla,bla,bla. Men som jag ser det skänker man framförallt för att det borde vara en handling av självklar solidaritet och medmänsklighet. Inte för att rena samvetet, inte för att man ser ett stackars barn och får en tår i ögonvrån, inte av egocentrisk filantropi, inte för att det snart är jul, utan bara för att det borde vara självklart att frivilligt omfördela resurserna. Rent ekonomiskt bidrar extrema inkomstklyftor till en mindre stabil ekonomi.

Det lustiga är att de som ger mest till välgörenhet, procentuellt sett i förhållande till inkomst, är de minst välbeställda i samhället (enligt en uppgift, vill jag minnas, i Francis Wheens lysande underhållande bok 'How mumbo-jumbo conquered the world'). Såatte, även om jag inte som SD och Carl Bildt jublar över terrordåd på svensk mark, så kanske det får en del att fatta att trygghet knappast är något självklart (jag hävdar att en överdriven trygghetskänsla hämmar kreativiteten i ett samhälle).

Hursomhelst, nog om allt. kolla upp Musikhjälpens sköna sändningar. Fuzzy betalar inte Radio- TV-avgift så det kan ju ses som en förmildrande omständighet att ivf ha sponsrat det här med en 50-lapp, hoppas jag, får höra med syrran som är nästan färdig lawmonger...