Rubrikreferens till det ascoola, danska tror jag, 'kriminella gänget' som blev kändisar här över en natt (dag?) genom en säkert välplanerad muffinstöld. Respekt.

Hursomhelst, fångade idag i mina vackra händer reprisen av kulturprogrammet Kobra. Glöm det med kulturprogram förresten, låter gay. Avsnittet handlade om vår tids värsta epidemi. Efter den estetiskt katastrofala fetmaepidemin då, som tjockisar förstås har mage att dissa som om det gällde nyttigt käk.

Positivt tänkande ("Positiv terror"). Låt oss säga såhär: OM det nu fungerar, varför fungerar det då inte i dess hemland? Barn i USA kan bli vad de vill, president, astronaut och sportproffs - ja säkert i samma jävla liv dessutom. Alla ser det framför sig, alla vill dit. Så det är väl ungefär hela min poäng - positivt tänkande = naivt önsketänkande. Däremot kan man använda den cyniska psykologin bakom, slå på din intränade facade och shit folk tror att du är något du inte är... de dumma lättmanipulerade jävlarna lol...

Varför har inte det här gjort ett större nedslag? Eller är jag bara helt frånkopplad? Det är det bästa jag sett rent stilistiskt sen Ghost in the shell. Cowboy Bebop förtjänar ett omnämnade men det här ju så mycket råare...

Den här filmen fick tyvärr inte rum på min 10-bästa-lista, men det är en fantastisk dokumentär på så många sätt. Anledningen till att den är svart/vit beror på att i tunnlarna är det svårt att få färger som ser ok ut, det har inget med konstnärlighet att göra, just pure necessity. Sättet lamporna fick el är också en sån där grej som man inte glömmer.

Marc Singer sa: 'Om jag får leva med er och filma er, så lovar jag att ta er härifrån'. Snacka om bold lixom... om det var han som lyckades, eller om det hade skett ivf spelar inte så stor roll, för en närmare och varmare skildring av livet som uteliggare har ivf inte jag uppmärksammat.

Ingen mindre än DJ Shadow står för ljudspåret, som kanske lägger något för mycket hip-hop i filmen, men alternativet som jag ser det är ingen musik alls.

Här kommer så en uppföljare till min förra filmlista som berörde det mer dekadenta från San Fernando Valley. Jag borde vara betydligt mer insatt i filmkonst men...
Listan är kanske främst präglad av filmer som berört mig på olika sätt och vid olika åldrar, filmer som man lixom får en varm känsla av när man tänker på och vill se igen. Pinsamt mycket drama förresten! Listan borde sannolikt vara 30 titlar lång men vafan... orka...!

1. Fear & Loathing in Las Vegas

SVT visade den här för ett antal år sen, och jag satt som klistrad. Konstant action, stor humor, och ett helt underbart tidsdokument. Med två av mina absoluta favoritskådespelare. Det tog ett bra tag, men närmare klockrent än så här kommer vi nog inte. Några scener saknas, några av de galnaste... Det hade varit mycket trevligt att se den absurda jakten på den Amerikanska drömmen som frakturerat beskrivs i boken.

2. 21 Grams

Kanske en av de mest tragiska filmer som skapats. Den har ett mörkt sken över sig som är lika gripande som jobbigt. Enorma skådespelarinsatser - är sällan som djupa karaktärskildringar är min grej men det här är bara fantastiskt bra. Och den brutna kronologin gör den kanske något förvirrande men bidrar också till nerven.

3. Bad Santa

Hahahaha... Den är bara så skön. Drunken perverted Backdoor Santa rules...
Willie: I'm an eating, drinking, fucking santa clause
Sue: Prove it...


4. Lost in Translation

Man blir allt lite småkär i den vilsna Charlotte... Att den till viss del utspelar sig nattetid ger den en väldigt lugn smått poetisk känsla och om bara musiken hade varit bättre än Sofia Coppolas privata, något tveksamma, smak så hade jag nog gillat den ännu mer. Man vågar väl inte ens kalla den för romantisk komedi, men man borde kunna göra det.

5.Nine Lives of Fritz the Cat.

Uppföljaren är något ljusare i sin humor och följer den animerade katten Fritz genom sina nio liv - allt medan han trippar på jazztobak och försöker fly sin flickvän som verbalt på hög decibel sliter hans mediokra liv i stycken. Han möter Gud i en soptunna, och BögSatan i kloakerna.

6. Reservoir Dogs

Får man välja en av Quentin så får det nog bli den här. Den är otroligt tight i sitt berättande och kunde lätt ha dragits ut en bit, men varför? Det är som om Tarantino inte fick mer tid men inte heller behövde mer. Han själv hade dessutom den goda smaken att ta livet av sig själv, och bespara oss mer av hans ganska tveksamma skådespelarförmåga.

7. The Island of Dr. Moreau

Otippad, helt klart. Men med den story som H.G. Wells skrev för... 100 år sen...(?) går det inte att misslyckas helt. Den hade mig redan i introt, som är bland det mest suggestiva som skapats. Även om Hollywood lade till en ganska trist kärlekshistoria så är det makabra och sannolika i berättelsen det som fortfarande lockar. War of the worlds är inget i jämförelse.

8. 187

Filmer som man direkt får en känsla för gillar jag, och ljuset över ett L.A. när det gryr - orange ljus blandat med en smog som lättat något under natten - är svårt att förstå vidden av. It ain't gonna be pretty... Samuel L. Jacksons insats, framförallt mot slutet, är för bra att missa.

9. Jonestown: The Life and Death of Peoples Temple

Alla har kanske inte hört talas om denna makabra historia, Peoples Temple och ledaren Jim Jones. Det kanske mest fascinerande med hela dokumentären är att medlemmarna i sekten ville föreviga allt, kanske för att bevisa någon dag att de faktiskt hade rätt. Något av det rysligaste som finns att se för att skiten var på riktigt... något för de som precis som Sir Fuzzy är smått avtrubbade av allt coolt videovåld. Samtidigt ställer den lika många frågor som den besvarar.

10. Apocalypse Now Redux

Om det finns en författare som jag har otroligt svårt för så är det Joseph Conrad (som skrev Heart of Darkness, som den här filmen baserar sig på). Men där hans verk känns jobbiga i sin perfekthet känns den här filmen kanske framförallt tragikomisk... knappast så att kriget ifråga kan beskrivas med särskilt patriotiska ord. Undrar vilket krig som egentligen kan. "A fucking tiger!".

Jim Jones är anledningen till att jag aldrig glömmer Guyanas huvudstad, Georgetown. Det finns så mycket att säga om det här tragiska ödet.




Det är intressant att någon som verkar ha så stor empati, som känner för de utsatta, plötsligt går av. För Jim ville inte se det här slutet, men han insåg - som så många före honom - att det inte finns någon utopi. Han kunde inte acceptera det, och hans anhängare skulle inte heller få göra det...

Äntligen finns första säsongen av 'I en annan del av Köping' på DVD. ...

Måste säga att jag finner det underhållande. Framförallt att se den ...

Såg avsnittet om amerikansk fetma för några dagar sen, på 6an. Helt ...

Har en sak för filmer som känns storstad och ghetto, och Training Day ...

Många spelare verkar något för intoxikerade - de kan ibland inte ...