Jag hade en väckarklocka som pep när den ville, närmare bestämt plus minus en timme kring inställd alarmtid. Så kan jag inte ha det, tänkte jag.

Så jag köpte en ny väckarklocka för en femtiolapp. Den pep inte alls.

Trött på saker som inte fungerar som de ska (tv, mobil, armbandsur, stereo, Xbox 360, PS2, dator, rakapparat, internet, dragkedjor) tog jag fanskapet till klocka och serverade det en ordentlig kyss mot golvet.

Nu är den ännu mer trasig.



Det var så underbart förlösande.

I och med mitt projekt att överföra min CD-samling till min mobil för lyssnande i tid och otid, stötte jag på det lilla problemet att vissa av skivorna från Sony och EMI jag köpt de senaste åren varit skyddade med Copy Control. En obehagligt ful logotyp försöker avskräcka en från att ens försöka rippa musiken. Tanken var att det helt enkelt inte skulle gå. Alls.

Både EMI och Sony har dock dumpat Copy Control, delvis kanske för Sonys lilla fadäs på den amerikanska marknaden med det rootkit som installerades i Windowskärnan. Det gjorde ju inte det lättare att försvara Copy Control precis.

Men att skivbolagen senare tagit sitt förnuft till fånga påverkar ju inte skivor som redan är tillverkade och i min samling, så skam den som inte försöker. Skivorna i fråga inköptes på den tiden när CD-skivorna var uppe i nästan tvåhundra kronor styck ute i vanliga butiker, så jag har redan betalat ordentligt för mig.

Totalt rör det sig om ett halvdussin skivor som jag inte vill köpa om elektroniskt på grund av skivbranschens nyckfulla korkeri.

Hur gick det då med mitt lilla projekt?

Vägrade datorn se CDDA-delen av skivan? Nej.
Vägrade datorn läsa TOC:en från skivan korrekt? Nej.
Vägrade den rippa? Nej.

Av fem skivor från EMI begåvade med Copy Control och det ondskefulla Cactus Data Shield, uppstod bara ett fel märkvärdigt nog att hamna i loggboken. Det enda Cactus Data Shield verkar ha lyckats med är att orsaka lite tysta klickanden under de extra par sekunder som uppstår på den sista låten från varje skiva. Det var ju ett effektivt skydd minsann...

Så kommer vi då till Teddybers STHLM:s Fresh!, som kommer ifrån Sony Music och inte har Cactus Data Shield, men istället en kopia förrippad i OpenMG. Det vill säga, Sonys ljudcodec ATRAC krypterat med MagicGate; en lösning som kom och försvann lika snabbt. Sony Ericssons mobiler stödjer inte ens OpenMG eller ATRAC längre.

Men att rippa den vanliga ljud-CD-delen gick allt för sig även här.

Vad är då läxan? Jo, att Copy Control inte hindrade mig från att göra just det - kopiera. Det enda det har hindrat mig från var att spela upp EMI:s Copy Control-behäftade CD-skivor på min gamla billiga DVD-spelare när det begav sig.

Tur att jag hade en vanlig CD-spelare också, som inte hörde till den femtedel som påverkades. Annars hade det här varit första gången jag lyssnat på dessa CD-skivor, genom att helt enkelt kopiera mig runt kopieringsskyddet.

Nja.

Eftersom tråden 3-ordshistorien nu legat orörd under några månader så bestämde jag mig för att färdigställa dokumentet med det som skrivits där. Resultatet blev en liten e-bok.



Liftarens guide till Gameplayer