Diskussionsforum

Ja jag har funderat på det här ett tag och nu gör jag slag i saken och bryter mig ut ur "Senast sedda film"-tråden.

Anledningen är enkel, den är alldeles för full av "Achmed13" och poster i stil med "Simpsons the Movie", utan betyg eller någon som helst mat-text.

Vem i hela helvete bryr sig om vilken film Achmed13 senast såg om han inte har något att säga om den?

Nåväl, så jag startar upp en egen tråd istället, där jag skriver lite om filmer jag nyligen kollat på, och vad jag tyckte om dem. Ni är alla välkomna att diskutera de filmer som jag för på tal, men de filmer ni kollat på bör ni fortsätta diskutera i den andra tråden

Jag kommer nu att copy/pastea in lite av de senaste jag skrivit om för att ha en grund att stå på så länge.

_______

No Country for Old Men
Av bröderna Coen
Med bl.a. Tommy Lee Jones, Josh Brolin, Javier Bardem, Woody Harrelson



En ganska speciell film som säkerligen inte passar alla. Storyn, på ytan, är iofs tämligen rak och enkel. Svetsaren Moss (Brolin) råkar snubbla över en massa heroin och 2 miljoner dollar under en dag i öknen år 1980. Men när han försöker fly med all deg får han ett gäng mexikaner samt den sanslöst hårda mördaren Chigurh (Bardem) efter sig. Den åldrade polisen Bell (Tommy Lee Jones) gör sitt bästa för att hjälpa till men känner sig maktlös inför all ondska.

Jag tror filmen tjänar på att man inte vet så mycket om den på förhand. Men Coen-bröderna är helt enkelt sjukt bra. Fargo, The Big Lebowski, Oh Brother Where Art Thou etc, och nu denna.

Skådespeleriet är ruskigt bra, speciellt Javier Bardem. Man blir helt stum varje gång han är i bild. Jag rekommenderar No Country for Old Men till alla som vill se nåt lite annorlunda, något med äkta djup.

Aw, hells bells. They even shot the dog!

4/5

________

I Am Legend
Av Francis Lawrence
Med bl.a. Will Smith



En tung filmbesvikelse! Hade höga förväntningar på den här rullen men de infriades verkligen inte. Tycker tyvärr det hela blir helt sjukt trist. Tempot är snigelaktigt, och även om Will Smith är Will Smith så har han svårt att bära en film som i princip den enda skådisen i hela filmen.

Filmen handlar kort sagt om Robert (Smith), som efter en virusepedemi-liknande katastrof blir till synes ensam överlevare i en värld där alla andra människor antingen förvandlats till zombies eller blivit uppätna av zombies. Genom att experimentera på infekterade råttor söker han efter botemedlet som kan rädda världen.

I Am Legend har sina enstaka spännande stunder men helheten dras ner av löjligt usel CGI. 2007? O RLY? Lejonen, zombierna...ja allt möjligt ser faktiskt mer ut som något ur Beowulf än ur en vanlig film. När de sen dessutom drar in religion och en gud i det hela är fiaskot fullbordat. Filmen klarar en svag tvåa på några enstaka goa scener.

What the hell are you doing out here, Fred? Fred, if you're real, you better tell me right now!

2/5

________

Saw IV
Av Darren Lynn Bousman
Med bl.a. Tobin Bell, Donnie Wahlberg



Saw har i vinter fått en ny uppföljare. Jag är ett stort fan av den första Saw-filmen, men tycker nog att den kunde fått slippa uppföljare. Varken 2:an, 3:an eller nu 4:an är direkt dåliga, men nog är konceptet färdigt nu. Hoppas de kan gå vidare till en ny film.

Saw IV följer samma mall som de tidigare filmerna, och har en twist på slutet. Som vanligt. Helt okej rulle, men well, gnistan saknas. Speciellt inledningen är seg, men på slutet rycker filmen upp sig och blir riktigt bra.

I dont want to play anymore!

2/5

______

Shoot 'Em Up
Av Michael Davis
Med bl.a. Clive Owen, Monica Bellucci, Paul Giamatti



Snacka om action! Shoot 'Em Up påminner lite om filmer som Crank och Running Scared i sitt tempo. Det är högoktanig non-stop action. Massor av vapen, humor och blod. "Överdriven" är nog ordet som bäst beskriver den här filmen! Men allt är med glimten i ögat så det är aldrig att man himlar med ögonen och tänker "mm visst" utan man bara flinar och njuter. Flirtar lite med John Woo, vilket uppskattas.

Storyn...? Well det finns knappt ingen. Filmen börjar med att Owen ser några beväpnade thugs jaga efter en random gravid blondin och han bestämmer sig för att ingripa och försöka rädda henne. Men strax efter att han under eldstrid förlöser hennes barn blir hon ihjälpepprad och Owen måste nu skydda barnet från alla vill ha ihjäl det, samt lista ut varför alla vill ha ihjäl det.

Clive Owen har blivit lite utav en personlig favorit sen jag såg Children Of Men där jag tycker att han är helt sjukt bra. Hela hans still är bara så jävla underbar! Även Giamatti är bra här, bra komisk timing. Filmen känns jävligt fräsch och har ett antal oförglömliga scener som gör att filmen står ut från mängden.

Rekommenderas varmt till alla action-älskare!

My god. Do we really suck or is this guy really that good?

4/5

___

Beowulf
Av Robert Zemeckis
Med bl.a. Anthony Hopkins, John Malkovich, Angelina Jolie



Datoranimerad långfilm om den nordiska myten Beowulf & Grendel. Den är gjord på samma sätt som de två Final Fantasy-filmerna, fast med riktiga skådisar. Exakt vilken teknik de använt vet jag inte, men det ser oftast sjukt coolt ut. Ibland ser det inte coolt ut alls dock, tänker främst på actionscenerna där det hoppas rundor en massa, då ser det väldigt konstgjort ut.

Men närbilder och Grendel i största allmänhet...digital magi. Så sjukt coolt.

I...AM...BEOWUUUUULF!!

3/5
_____

Disturbia
Av D.J. Caruso
Med bl.a. Shia LeBeouf (Transformers), Sarah Roemer (The Grudge 2), Carrie-Anne Moss (TRINITY OMFG!!), David Morse (The Rock, 12 Monkeys)



Hade absolut noll förväntningar, visst inte ett jota. Anledningen att jag kollade på den var ett meddelande av en polare som lät ungefär "Kolla på Disturbia, sjukt bra". Den enda kopplingen jag gjorde var att jag sett postern på bion, men visste inget mer när filmen började rulla.

Filmen handlar om LeBeouf som efter faderns tragiska död får problem i skolan som kulminerar med att han slår ner en lärare och döms till tre månaders husarrest. Han har inget bättre för sig under husarresten utan börjar spionera på sina grannar och tror sig vara en mordgåta på spåren.

Filmen är i ganska glad ton, det skämtas vilt, det är romantik och stundtals är den sjukt spännande. Jag satt ärligt talat med ett stort jävla leende på läpparna hela tiden för det här är underhållning på hög nivå. Ploten är långt ifrån vattentät men hela filmen är så genuint gjord att man liksom dras med. En riktigt positiv överraskning!

Operation Stupid is officially over!

4/5

____

War
Av Philip G. Atwell
Med bl.a. Jet Li, Jason Statham, Devon Aoki (Sin City), Luis Guzman, Ryu Ishibashi (The Grudge)



Även känd under titeln Rogue Assassin i vissa delar av världen. Helt enkelt den nya action-filmen med Jet Li! I War spelar han den mästerliga lönnmördaren Rogue som spelar ett dubbelspel mellan den Kinesiska Triaden och den Japanska Yakuzan. Jason Statham är snuten Crawford vars partner mördades av Rogue, och som nu dedikerar hela sitt liv för att fånga honom.

Börjar lite segt, speciellt eftersom det tar ett bra tag innan Jet Li ens är med. Men ju längre filmen går desto bättre blir den. Ploten som från början är ganska rak och simpel blir faktiskt riktigt smart och cool på slutet. Jet Li får visa upp att han fortfarande är obestridd som kampsportsikon, även om det är mer skjutande än ninjatakter i War.

I slutändan får man nog säga att den här filmen är den bästa av Jet Li's amerikanska filmer, om man inte räknar Lethal Weapon 4, där han hade en biroll. Dessvärre säger det inte så jättemycket då Romeo Must Die, The One, Cradle 2 the Grave och Kiss of the Dragon alla är ganska medelmåttiga. Inte dåliga, men inte några klassikers ála Hero etc.

Get ready for a war.

3/5

ÄNDRAT 2008-01-15 08:25
Det slog mig så här på natta att jag har ju inte skrivet vilka mina all time favorit-filmer är. Det borde jag så klart ha gjort, eftersom det påverkar hur man ska tyda mitt tycke om nya filmer. Men men, bättre sent än aldrig.

Jag låter förresten bli att länka till IMDb då de flesta som hittat in i den här tråden bör ha koll på de här rullarna. Är det någon ni inte känner igen, gör er själva en tjänst och kolla upp filmen på IMDb. Jag gör även listan lite Lo-Fi och hoppar över bilder och annat lull-lull.

Texten som följer efter varje film är inget annat än vad jag känner för att skriva om just den filmen. Förvänta er inget i stil med recensioner. Det blir mer lite i still med "vad filmen betyder för mig" och en anekdot eller två. Även en del ganska personliga insikter i mitt liv kan nog tänkas smyga sig in. I vissa fall kanske till och med det är så att vad jag har att säga om en film säger mer om mig själv som person, än om själva filmen. Make of that what you will.

Så, får jag lov att presentera, en lista över de 20 bästa filmerna genom tiderna, enligt mig.

Much love.

---------------------------

20. - The Boondock Saints (1999)

Så oväntad. Så cool. Galet imponerande. En (då) nyutkommen som film vi hyrde helt på random en lördagkväll.

Veckorna efter gick vi runt i gymnasiekorridorerna och utbrast "We need...IL DUCE!!", "FUCK!!! ASS!!!" och "In nomine Patri, Et Fili, Spiritus Sancti" plus kryddat med några metro-Smecker-citat for good measure såsom "We'll start the ass-kissing with you!".

Ingen förstod någonting. Vi var de tokiga teknikerna som bränt en jolle för mycket i T-salen. Nu, sju-åtta år senare, tittar de kanske fortfarande konstigt på oss, men nu så vet de åtminstone vad fan vi snackar om.

19. - Braveheart (1995)

Ju längre en film stannar i minnet, desto bättre, brukar vara en tumregel. En annan liknande regel är att om du innerligt skakas om av en film, och inte kan sluta tänka på den efteråt, så är det en bra film. Båda appliceras med eftertryck när det kommer till Braveheart.

Jag var faktiskt bara en liten valp, en högstadiegrabb, när Braveheart kom till stan. Men på något nördigt och konstigt sätt känns det som att det var just Braveheart som för första gången lärde mig om kärlek. Visst hade man haft en flickvän innan dess, men av alla inblandade grejer så var inte kärlek en av dem.

Utan nej, det är faktiskt som så att det var Mel Gibson som lärde den här skånepågen vad kärlek innebar, inte en tryckare eller två på skoldiskot med Foreigner malandes i bakgrunden.

William Wallace's blick när Murron avrättas på pålen i tandem med "For the Love of a Princess" tände en eld i mitt innersta väsen som än idag brinner klart. Så vill ni få mig på fall så är det bara att dra igång London's symfoniorkester med ovan nämnda låt, resultatet blir en vuxen karl i tårar.

18. Battle Royale (2000)

En film som lyckades med något så ovanligt som att på allvar chocka när den kom. Jag har inga direkta uppgifter om när den lanserades här, men en polare lyckades sniffa upp den ganska snabbt efter den japanska premiären och skickade ett meddelande på ICQ (oldskool maddafakka etc) i stil med "Du, kom hit. Jag har nåt du vill se."

Japansk film fram tills dess hade varit ett långt, well, uppehåll i min sfär. Vi har ju Shichinin no samurai (1954), som är galet bra (dock inte riktigt topp 20-bra), och sedan 44 år i mörker fram tills den första Ringu (1998) där jag i princip helt hade missat allt in between förrutom en avstickare med Ghost in the Shell (1995).

Kort sagt, jag hade i princip noll koll på japansk film år 2000.

Så när polaren snabbt förtäljde vad den handlade om varierade mina tankar mellan upphetsning, förväntan och total eufori. "Kids, som slaktar varandra? Med vapen? PHETT. Jag kommer." Nu är ju Battle Royale så satans mycket mer än så. Men upplevelsen att se den här filmen på polarens tjugotummare den där natten öppnade ett tredje öga för vad man kan göra med film.

17. - The Departed (2006)

Precis som vi randomhyrde ovan nämnda Boondock Saints så lyckades vi även randomhyra Infernal Affairs, originalet som The Derparted är en remake av, när den kom ut. Då, liksom nu, var jag inget fan av Koreansk film. Visst hade Infernal Affairs en jävligt cool plot och den kändes fräsch hela vägen. Men frälst, det var jag då inte.

Så när ryktena började florera att Scorsese skulle göra en remake med Leo, Matt och Jack så började min spider-sense tingla, och det kändes som om projektet hade "Oscars" stämplat i pannan. The Departed är en klockren film, även om Scorsese så klart bör skicka ett tackkort till sin koreanska kollega.

Frågan är hur bra filmen är om 10 år eller så, det känns som en film som kanske inte kommer åldras så bra. Färskvara eller inte, det har gått över ett år sen den hade premiär och jag älskar den fortfarande. Leo, du är het som få.

16. - Sin City (2005)

Ett område som jag beklagligen är relativt nollad på är serietidningar. Och då har jag ändå jobbat över 3 år i en butik som säljer dem! Ack ack.

Sin City (filmen) följdes tätt under produktionen. Man visste att Rodriguez höll på en film som helt skulle spelas in med hjälp av green screens, och att Willis, Owen, Alba, Rourke m.fl. skulle medverka. Man kollade in production stills och blev helt till sig i byxan. Mass-basunerade ut länkar till filmen, försökte få upp alla polarnas intresse. Visst, Sin City kunde blivit en flopp, men fan, det här skulle bara bli så jävla coolt.

Det tog inte många minuter på premiären. Josh Hartnett (you mandevil you) och en donna på balkongen. Jag satt med ett dumt jävla stirr, hakan i golvet. STÅPÄLS, gott folk. Ett visuellt jävla mirakel.

15. - Memento (2000)

Jag minns väldigt väl första gången jag såg Memento. Regissören Christopher Nolan, som nu är ett av Hollywoods största namn, var då en proverbial n00b. Huvudrollsinnehavaren Guy Pearce hade jag aldrig tyckt om (fortfarande likadant f.ö.). Men två stycken från The Matrix var ju med (Trinity och Cyrus), så den måste ju vara bra!!1 Filmen hade skrivits upp i media och när den kom ut som hyrfilm högg jag den direkt, utan att faktiskt veta så mycket om den förrutom nyss nämnda information.

Kvällen blev sen och ensam i fotöljen satte jag väl igång filmen runt midnatt. Direkt när den var slut såg jag den igen. Vilken. Jävla. Cool. Film. Direkt när jag vaknade på morgonen ringde jag Superpuff, som jag misstänkte skulle gilla det här, och vi såg filmen innan den skulle lämnas tillbaka dagen efter. Troligtvis en av de enda hyrfilmerna som jag sett tre gånger under samma dygn.

Varje gång man ser en film som får en att känna det som om det är första gången man ser film blir jag glad. Med Memento var det verkligen så, vilket ironiskt nog passar in i filmens plot.

14. The Crow (1994)

Filmen lanserades något osmakligt som Brandon Lee's dödsfilm och andra liknande beteckningar. När den här filmen kom till Sverige var jag i en konstig period i mitt liv där jag letade efter sätt att beskriva mig själv. Jag letade efter mig själv. Jag visste helt enkelt inte riktigt vem jag var. Vad var jag? Vad var bara vad andra förväntade av mig och därmed projicerade på mig? Förvirrad är väl egentligen bara förnamnet. Skillsmässobarn, say no more.

Gillade jag Metallica bara för att alla andra gjorde det, eller gillade jag verkligen dom? Spelade jag fotboll för att jag verkligen gillade det, eller för att alla förväntade att jag skulle spela fotboll? Som sagt, jag letade ständigt efter grejer att SJÄLV upptäcka, för att på så sätt kunna identifiera mig med dom utan andras påverkan.

Filmen The Crow var en av mina första sådana upptäkter.

Ärligt talat så visste jag nog inte vad det var med The Crow jag gillade. Jag hyrde den på VHS och övertalade en kompis till en kompis att kopiera den åt mig. Jag visste att jag skulle komma att se den här filmen om och om igen. Jag förkunnade stolt att The Crow var min favoritfilm för alla som ville lyssna. Ingen visste vad jag pratade om och det kändes jävligt skönt.

Än idag får jag sköna ilningar i ryggraden av att se den här filmen. Scenen där Eric står på taket och spelar gitarr i natten är bland det vackraste jag någonsin sett.

13. - Superbad (2007)

När det kommer till att jämföra komedier med andra genrer blir det genast knepigt. Att bli hänförd, att bli imponerad, att lära sig ett nytt sätt att se på världen. Eller att få skratta tills man kiknar. Vilket är bäst? Viktigast? Nevermind, svara inte. Det går bara inte.

Superbad är utan tvekan den roligaste och bästa rena komedin jag någonsin sett. Dialogen är så sylvass, så in i helvete träffande, att jag inte kan annat än att gå ner på knän och dyrka er. Jonah, Seth, Michael och alla andra i ert gäng, fortsätt göra film. Allt ni gjort hittills är inget mindre än komiska mästerverk.

Det är svårt att säga vad som gör Superbad så sjukt rolig. Jag vill helt enkelt påstå att det rör sig om en helt ny typ av humor. Vatten på min kvarn får jag i form av min kära syster, som i julas sa "Det är som om dom...kommit på ett helt ny sorts humor". Right on.

12. Reservoir Dogs (1992)

Tarantino. Denna man, detta ideal. Jag tackar dig. Du gör världen en smula bättre.

Angående Reservoir Dogs då. Kan du säga "stilbildande"? Nu hade jag tyvärr inte riktigt möjligheten att se den här filmen när den kom, den var lite före min tid och letade aldrig sig fram till videohyllan. Jag kan inte minnas exakt vilket år det var jag såg den för första gången, men skulle gissa någonstans runt 1996-1997.

Det var min älskade syster som yttrade frågan "Hey har du sett Reservoir Dogs? Vi hyrde den, knäpp film, nåt för dig.". Jag hade inte ens hört talas om den men klok som jag är så lyssnar jag alltid på syster min och det tog inte så lång tid tills jag hade införskaffat den.

Tyvärr är nog detta en film som man uppskattar som bäst vid något högre ålder. Humorn, budskapet och dialogen är inte anpassad för yngre tonåringar. Vi var nog kollektivt förvirrade. Jag kan iofs bara tala för mig själv, men det var min mest genomgående tanke. Förvirring blandat med någon form av törst efter insikt. Insikt om den där vuxenvärlden.

Sedan den där kvällen '96 eller '97 har jag sett om Reservoir Dogs flera, flera gånger. Man kan väl utan att överdriva säga att poängen nu har gått hem, att jag älskar den, och att det är en helt sanslöst bra film. Jag har (eller hade iaf) för övrigt ett klipp från en midsommar där vi alla dansar som Madsen till "Stuck in the Middle with You". Good times indeed.

11. - Fear and Loathing in Las Vegas (1998)

Vissa filmer summeras bäst genom en lång string av citat.

"There he goes. One of God's own prototypes. A high-powered mutant of some kind never even considered for mass production. Too weird to live, and too rare to die."

"Look, there's two women fucking a polar bear!"

"No point in mentioning these bats, I thought. Poor bastard will see them soon enough."

"Step right up and shoot the pasties off the nipples of a ten foot bull dyke! Win a cotton candy goat!"

"What? No. We can't stop here. This is bat country."

"Quick, like a bunny."

Vad mer kan man säga? Bästa stoner-rullen genom tiderna. En väldigt vanlig fråga jag ställer till folk jag inte känner är "Vad tycker du om Fear and Loathing in Las Vegas". Om svaret är "Gillade inte" eller någon version därav så vet jag direkt att en väldigt stor mängd intressanta diskussionsämnen är bortkastade på den här individen. Kan tyckas ytligt, men generellt sett så är jag av åsikten att "Gillar du inte Fear and Loathing så gillar jag inte dig". Om personen inte har sett filmen än så är det en klart godtagbar ursäkt.

10. - Death Proof (2007)

Filmåret 2007 hade varit ganska trist. Vi bänkade oss på en liten biograf inne i stan som skulle visa Death Proof på premiären då vår "hemmaplan" beslutat att vänta en månad eller två med att visa den.

Jag har redan förkunnat mina känslor för Tarantino. Mannen är ett galet geni. I Death Proof står äntligen dialogen återigen i centrum för första gången på 13 år. Välkommen tillbaka, välkommen hem.

Jag satt bara med ett stort flin hela filmen, allting är så jävla perfekt. Det finns som en vibration i Death Proof som resonerar i perfekt takt med min själ. Jag kapitulerar. Helt.

9. - Apocalypse Now (1979)

En av de mest kaotiska filminspelningar någonsin. Martin Sheen var alkoholist. Marlon Brando var än värre. Pengarna tog slut. Hela uppbyggda inspelningsställen regnade bort och fick byggas upp på nytt. Allt som allt tog det tre år att färdigställa denna klassiska krigsfilm. Eller? Krigsfilm...nej, inte enligt mig.

Hade just den diskussionen så sent som i söndags med en polare. Han undrade varför jag var så trött varpå jag svarade "I watched Apocalypse Now. Twice. Didn't sleep.". Han undrade om det var min "favorite Nam-movie" och jag hävdade bestämt att det inte ens var en "Nam-movie" och diskussionen var i full gång. Men den diskussionen skall jag inte ta en gång till nu.

Redan i inledningsscenen är jag fast. Man hör det avlägsna ljudet av en helikopter i slow-motion (FHROO...FHROO...FHROO), sen smyger inledningstonerna av The Doors "The End" in och gåshuden är omedelbar.

8. - Crouching Tiger, Hidden Dragon (2000)

Vissa filmer fokuserar på en sak. Vissa filmer fokuserar på två, kanske tre saker. Vissa filmer, dock få till antalet som de är, tar flera saker och bakar ihop dem till en enda enhet.

Crouching Tiger tar lika delar perfekt koreograferad våldspornografi och smälter det samman med livslära och ett äventyr som korsar fler gränser än Jules Verne. Crouching Tiger står också för det perfekta giftemålet mellan ytlig skönhet och innerlig kärlek. Kalla mig gärna flummig och luddig, men det är svårt att sätta ord på filmer som denna. I slutändan handlar det om en känsla. Om lugn.

7. - The Big Lebowski (1998)

En film som försett mig med ett stort arsenal med uttryck.

"Obviously you're not a golfer..."

"This is what happens when you fuck a stranger in the ass!"

"Donny you're out of your element!"

"The Dude abides."

En riktig jävla klockren kultfilm. Karaktärerna The Dude och Walter har blivit inget mindre än ikoner. Bröderna Coen...vad ska man säga. Jävla underbar film. Har nog sett den över 20 gånger och älskar den mer för varje gång.

The Dude's mentalitet, hans sätt att leva och se på världen, är snarlikt mitt eget. Säga vad man vill om "oss" men inte fan ligger "vi" bakom särskilt många krig eller annat elände åtminstone.

6. - Donnie Darko (2001)

Jag var tidigare (The Crow) inne på att jag letade efter filmer som jag kunde använda för att definera mig själv med. Hade jag sett Donnie Darko 1994 hade jag utan minsta tvekan haft den här med på listan över filmer som beskriver mig själv.

Donnies vardag påminner om min egen gymnasietid. Scenen med läraren (som är helt uppslukad av Jim Cunningham och hans videos om FEAR och LOVE) som är så jävla trångsynt, och när Donnie säger vad han tycker är fanemig som ett klipp ur "här är ditt liv" för mig. Även scenen i föreläsningssalen, när Donnie bemöter Jim och hans lära är så fruktansvärt bra.

Som helhet anser jag att Donnie Darko mer eller mindre borde visas i skolan för alla ungdomar, då filmens budskap är minst lika viktigt som allt man lär sig där. Citat såsom: "The children have to save themselves these days because the parents have no clue." är bara ett av många.

Jag ställer mig bakom Donnie Darko som en av vår tids viktigaste filmer.

5. - Heat (1995)

Från en film till en annan. Kanske inte dess fullständiga motsats, men med väldigt annorlunda fokus åtminstone. Den perfekta action-thrillern får man säga. Pacino. DeNiro. Klockren dialog. Smart story med äkta djup. Coolt filmat.

Tidlös är något annat man måste säga. Man kan inte tro att den här filmen har 12-13 år på nacken. De flesta snutfilmer från den perioden är löjligt föråldrade, men Heat kunde fan ha nyrelease utan att det direkt skulle märkas.

Al Pacino gör i mitt tycke sin bästa roll någonsin som den smått påtände polisen Hannah. Så fruktansvärt underhållande att följa.

4. - Aliens (1986)

James Cameron's actionpackade uppföljare till Ridley Scott skräckfilmsmästerverk Alien. I mitt tycke är Aliens en helt unik film i avseendet att den mixar action och skräck som ingen annan film varesig innan eller efter lyckats med.

När man såg den för första gången någon gång runt det tidiga nittiotalet tyckte jag nog bara den var "häftig" och så vidare. Men på senare år har jag istället börjat uppskatta just hur unik den är inom filmvärlden.

Det görs bara inte sådana här filmer längre och det är en damn shame. Snälla, Cameron, Scott...gör science fiction med våld och coolhet igen. Ni är grymt saknade. Varje gång en skitfilm som Aliens vs Predator: Requiem drar in boxoffice-pengar så gråter en ängel.

3. - American Beauty (1999)

Jag har tidigare varit inne på att filmkaraktärer såsom The Dude och Donnie Darko har kännts som om de tagit en del av min själ o stoppat in filmen, nu är det dags igen. Lester Burnham, spelad av Kevin Spacey, är mig. Lester är så nära en 40 årig-variant på mig själv man över huvud taget kan tänka sig.

Alla andra karaktärer i filmen är snarlika de människor jag umgås med / känner. Mer eller mindre varenda en. Mina tankar och iaktagelser om dom har alltid varit exakt vad Lester säger i filmen. Det var minst sagt en underlig känsla att se den här filmen för första gången.

Men kort sagt, jag älskar American Beauty för den får mig på nåt skönt sätt att känna mig förstådd.

Och Chris Cooper. Vilken kille!

2. - The Matrix (1999)

Den heliga graalen av actionfilmer! Den slog ner som en bomb sommaren 1999 och sedan dess har alla actionfilmer fått leva i skuggan av den. Stiliserad brutalitet på ytan, uppbackat av en story värd att bygga universum runt. Jag saknar ord för hur mycket den här filmen betydde för min filmsmak när den kom. Allt annat hamnade liksom på paus och för några år så vart allt Matrix.

Få filmer har blivit så fullständigt integrerade i popkulturen som Matrix, men helt klart så är det lite "före Matrix" och "efter Matrix" med det mesta.

1. - Pulp Fiction (1994)

Nummer 1. Tarantinos ultimata mästerverk. En av de första filmerna att spruta ut repliker och scener som liksom omedelbart förvandlades till popkulturella gimmicks. Alla känner till Travoltas dans. Alla vet vad en Royale with cheese är.

Liten scen som stor scen, i stort sett vartenda ögonblick i Pulp Fiction är kultförklarat. Det finns inte en enda stund i filmen som inte står ut som genialisk. Jag har bara lovord om denna löjligt underbara film. Ja Pulp Fiction är min absoluta favoritfilm.

ÄNDRAT 2008-01-31 18:23
Copy/pastear in vad jag skrev längre ner i tråden om hur jag ser på betygen!

1 = Fullständigt urusel film. Ett cineastiskt haveri, en film man genomgående har lust att stänga av. Exempelvis Boat Trip, Ballistic och Speed 2.

2 = En film som jag betraktar som överlag "dålig", men som åtminstone erbjuder någon form av underhållning. En film som svävar i gråzonen mellan att vara riktigt dålig och att vara helt ok. T.ex. Apornas Planet, The Beach och End of Days.

3 = Här går gränsen för vad jag betraktar som bra film, om allt skulle vara svart eller vitt. En trea är en film som jag genomgående gillar, men som aldrig lyfter och blir en film jag vill se om och om igen för dess perfektion. T.ex. From Hell, Final Call och Lord of War.

4 = En fyra är en mycket bra film, en film jag gärna köper på DVD, en film jag gärna ser om ett par gånger. Kanske inte ett fullständigt mästerverk, men långt, LÅNGT över medel. T.ex. 300, Brick och Lost in Translation.

5 = Femmor, sällsynta. Femmor går bara till filmer som jag finner vara nära perfektion. Svårt att säga mer än så, men det handlar mycket om personlig smak antar jag. Femmor är filmer där jag personligen vill åka och tacka regissören för att han lyckats berika mig med en inblick i hans eller hennes genialitet. T.ex. The Matrix, Pulp Fiction och American Beauty.

ÄNDRAT 2008-04-11 04:18
Ännu ett litet tillägg i huvudinlägget för förstagångsläsare. Tråden har nu nåt 50 recensioner och här kommer copy/paste en kort sammanfattning.

The Bank Job var för övrigt film #50 som jag skrivit recension på här i den här tråden, så kanske en kort sammanfattning kan vara bra. Här kommer snabbisen:

5:or (2 st.)
Vantage Point
[Rec]

4:or (12 st.)
No Country for Old Men
Shoot 'em Up
Disturbia
The Man From Earth
Dead Poets Society
Juno
Cloverfield
Rambo
There Will Be Blood
Wall Street
The Mist
Clerks II

3:or (19 st.)
Beowulf
War
Before the Devil Knows You're Dead
Eastern Promises
Breach
National Treasure: Book of Secrets
Vacancy
We Own the Night
Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street
This Is England
Hairspray
Girl, Interrupted
El Espinazo del Diablo
Boys Don't Cry
Resident Evil: Extinction
Hot Rod
Dan in Real Life
Southland Tales
The Bank Job

2:or (12 st.)
I Am Legend
Saw IV
Aliens vs. Predator - Requiem
Hitman
The Hills Have Eyes II
Jumper
Epic Movie
Elizabeth: The Golden Age
Atonement
Death Sentence
88 Minutes
Lucky You

1:or (5 st.)
Catacombs
Dnevnoy Dozor
Date Movie
Fong Juk
The Darjeeling Limited

går du efter imdb då eller?

Piccolo: går du efter imdb då eller?
Öhm, va? Att länka till IMDb är urbra då det är lätt för de som inte känner till filmerna att få ett hum om vilka som är med etc.

Man5on: En tung filmbesvikelse! Hade höga förväntningar på den här rullen men de infriades verkligen inte. Tycker tyvärr det hela blir helt sjukt trist. Tempot är snigelaktigt, och även om Will Smith är Will Smith så har han svårt att bära en film som i princip den enda skådisen i hela filmen.
Håller helt med dig kan inte förstå varför så många tycker att den är skit bra, sen tycker jag att det är konstigt att du ger beowulf 3/5 när den var ännu sämre, jävla B film.

Sen tycker jag att du gav War ett för lågt betyg.

Man5on: Börjar lite segt, speciellt eftersom det tar ett bra tag innan Jet Li ens är med.
så om Jetli är med desto bättre är filmen?
Nää hörredu, den förtjänar 4/5 om inte 5/5, den kan inte börja på ett annat sätt annars skulle man ju inte förstå handligen och det är en KRAFTIGT bra handling!

Marvi: så om Jetli är med desto bättre är filmen?
Well, en intressant fråga. Men generellt sett så; ja. Behållningen i Jet Li-filmer är alltid just Jet Li. Han är fruktansvärt skicklig på det han gör. Har älskat hans teknik enda sedan Tai Chi Master. Eftersom hans (amerikanska) filmer sällan är cinematiska mästerverk är just de scener då Jet Li står i fokus de bästa.

Haha förstår verkligen inte ditt resonemang..
Bara för att han inte är med i en bit av filmen är den alltså dålig i den biten? Det var iaf det jag uppfattade.

Man5on: peciellt eftersom det tar ett bra tag innan Jet Li ens är med
Det skulle inte vara samma handling om han skulle vara med därför var det andra skådespelare som var där för att scriptet sa det.

Explain!

Marvi: Det skulle inte vara samma handling om han skulle vara med därför var det andra skådespelare som var där för att scriptet sa det.

Explain!
Är du full?

Om scriptet till en film sade att huvudpersonen har ögonbindel på sig första halvan av filmen, varpå man som bioebesökare får stirra på en svart skärm i en timme och bara höra ljudet, så skulle det vara okej?

Marvi: Bara för att han inte är med i en bit av filmen är den alltså dålig i den biten?
"Bara för att han inte är med" är ett konstigt sätt att uttrycka det, då de allra flesta "bra" filmer inte har med Jet Li över huvud taget. Jag upprepar: Jet Li's amerikanska filmer är allt som oftast väldigt DÅLIGA filmer totalt sett, som dock har några fruktansvärt coola och välkoreograferade kampscener, och dessa är utan tvekan dessa filmers highlights. Så när Jet Li långa stunder inte är med så sjunker kvalitén. Jason Stathams karaktär i War t.ex....jösses, det är så mycket mall 101 på hela honom och hans repliker att man storknar.

Allt handlar inte om fightingscener, man tror du grunar betyget enbart på fightingscenen, det går bara inte, man måste ha andra kritierier med, nää nu orkar jag inte mer förklara imonrgon vad jag menar.

Riktigt bra initiativ Man5on, jag ser fram emot fler recensioner. Har sett och älskat allt av bröderna Coen sedan jag såg Oh Brother where are thou för första gången (Babyface, bara en sådan scen), men jag har totalt missat att Coens låg bakom No Country for Old Men... Vilket innebär att jag har något att se fram emot i veckan

Keep up the good work!

Man5on: No Country for Old Men
Av bröderna Coen
4/5
Najs! Jag blev inbjuden att följa med och se den på filmfestivalen i höstas som inhoppare för en som inte kunde gå, men sen visade det sig att han visst kunde gå så jag fick med andra ord inte se den. Men jag vill och ska givetvis göra det ändå, snart hoppas jag.

Jo, den lär vara riktigt bra. Coen har aldrig gjort en dålig film. Till skillnad från Will Smith, Shia Labeouf, Saw-killen

Jag ser mest fram emot Paul Thomas Andersons nya; THERE WILL BE BLOOD. Episkt, minst.

oggy: Jag ser mest fram emot Paul Thomas Andersons nya; THERE WILL BE BLOOD. Episkt, minst.
Ja den ser jag också fram emot, mest faktiskt pga Daniel Day Lewis som oftast har "KVALITÉ" skrivet i pannan på sig. Han lyfter vilken film som helst.

Bra initiativ, nu blev jag sugen att skriva om den senaste filmen som jag såg!

Aliens vs Predator - Requiem
Av Bröderna Strauss
Med bl.a. Steven Pasquale, John Ortiz



Hade hört ryktesvägen hur usel den var så slapp bli alltför besviken. I princip allt med den här filmen osar B-film lång väg, tyvärr. Jag tyckte annars att ettan var helt okej underhållning, speciellt om man var fantast av både Aliens och Predator. Men här i tvåan blir det oftast bara tramsigt och löjligt. Manus- och replikförfattarna borde tamefan skämmas.

Inte ens actionen klarar godkänt, det är alldeles för mörkt och stirrigt för att ens man ska förstå vad som sker. Att filmen inte belönas med en rungande etta får nog beskyllas på min sukt efter Aliens och Predators, så är det bara. Hur uselt det än må vara så är ju "huvudrollsinnehavarna" coola som få.

Innan jag signar off vill jag bara öppet ställa frågan: Hur snabbt växte aliens upp i den här sabla filmen egentligen? Kalla mig gammalmodig, men när först predalienen i början går från kläckning till fullvuxen på 5 sekunder, och sedan när alla aliensarna från de gravida mödrarna blir fullvuxna på nolltid så måste jag bara undra om manusförfattarna över huvud taget vet någonting...

Get to the chopper!

2/5

Blev riktigt sugen på Shoot em up nu.

Clive Owen har blivit lite av en favoritskådis på senaste tiden och Children of men är ju galet bra, den måste ses.

Trevlig tråd

Helt ärligt, är inte detta en blogg?
En blogg om filmer?

Cloudius: Helt ärligt, är inte detta en blogg?
En blogg om filmer?
Nej, det är en tråd.
En tråd om filmer.

Man5on: Nej, det är en tråd.En tråd om filmer.
Jaha, ok, my bad. Ibland är det svårt att se skillnaden.

Om någon annan än du, rent hypotetiskt, skulle recensera en film här, vad händer då? Implosion? End of Internet?

Det var inte svar på frågan.

Jag ska inte bli långdragen med mitt klankande på denna tråden. Men detta är en blogg! Detta är definitionen på en blogg bara det att du har gjort den i en tråd istället. Använd din blogg.
Jag hade köpt detta på Gamer där bloggarna inte fanns och folk var lite anständigare (vilket iofs gör att denna tråden inte behövts från första början), men här hade det varit ett helvete om alla skulle ha varsin "Jag recenserar film/spel/musik/something" tråd. Vad hade du gillat om alla "Achmed13" hade startat sin egen tråd om sina filmrecensioner? (retorisk fråga).

Cloudius: Vad hade du gillat om alla "Achmed13" hade startat sin egen tråd om sina filmrecensioner? (retorisk fråga).
Om det allmänna gensvaret hade blivit...

Anlino: Riktigt bra initiativ Man5on
eskimå: Bra initiativ
Crapper: Trevlig tråd
...så hade jag helt enkelt köpt det.

Jag är väl helt enkelt så satans självgod att jag tycker mig själv ha mer att säga om en film än "Jag såg Shrek. Den var jättekul.", och att någon annan kan ha glädje av att läsa det. Att det är en tråd istället för en blogg är för att det blir betydligt enklare att diskutera filmerna i en tråd. Kan vi lägga ner det här gnället nu och återgå till filmens värld?

Before the Devil Knows You're Dead
Av Sidney Lumet
Med bl.a. Philip Seymour Hoffman, Ethan Hawke, Marisa Tomei



En trevlig liten film om ett bankrån som går käpprätt åt helvete. Regissören Sidney Lumet är en riktig old school kille (83 bast!) men det är inget man direkt märker av i filmen. Möjligtvis skulle man elakt kunna säga att den håller tempo ála pensionärsbingo under mittendelen, men det vägs upp av excellenta skådespelarinsatser.

Andy (Hoffman) och Hank (Hawke) är två bröder som behöver snabba pengar, av helt olika anledningar. De gör upp en plan om att råna sina föräldrars juvelbutik, men ingenting går som tänkt.

Filmen är dödsmörk och tragisk. Påminner lite om 21 Grams i sin ton, oerhört dyster. Det som gör Before the Devil Knows You're Dead spännande är att den ej visas i kronologisk följd. Den hoppar friskt, och samma scen ses ofta två-tre gånger från olika karaktärers perspektiv. Tempot på mitten är dock en aning för lågt och man tänker att "nu får det nog hända något snart" ett antal gånger. Men allt som allt ett schysst drama med intressant upplägg.

We see eachother on thursdays. We fuck.

3/5

Har du sett Heat?

Andreas Kalldin: Har du sett Heat?
Svar ja. Hurså?

Who? Who? What are you, a fucking owl?

Heat är faktiskt en av mina all time favoritfilmer, en solklar 5/5 i min bok.

Man5on: Svar ja. Hurså?
Undrade bara. En av mina stora favoriter här hemma.

Gillar speciellt rånscenen och pangpang.

Det är förövrigt en svensk som är ansvarig för det.