Nytt avsnitt idag: Retroresan: Prins Ali – lycklig och fri! (Story of Thor klart, Metal Slug 3 start) Så är vi tillbaka i vanlig form. Denna vecka har vi spelat Story of Thor (eller Beyond Oasis om man vill vara internationell). Anders närmar sig slutet av Final Fantasy VI och nästa vecka tar vi oss an Metal Slug 3.
Jag har suttit och lyssnat igenom några av era gamla avsnitt och var nu senast inne på avsnittet där ni avverkar Mega man X. I slutet på det avsnittet börjar ni gå in lite på spelet ni skulle spela till veckan efter, Policenauts. Samson påpekar då att han ogillade de medel han var tvungen att ta till för att kunna få ta del av spelet och sa att om han någon gång skulle kunna komma över ett exemplat skulle köpa det.
Och det fick mig att fundera, nu så verkar Samson har mer moral än mig och många andra jag känner i kroppen tillsammans i det här sammanhanget. Men jag skulle vilja påstå att gör ett företag en produkt som är så nischad att bara någon som kan japanska ska kunna njuta av så kan man faktis inte ha några planer på att sälja ett ända exemplar i väst, samma sak om ett spel slutar tillverkas, när det inte går att få ta på nytt så ser jag faktis inga hinder att ladda ner det. Inte precis som att företaget hade planerat att tjäna en krona till på just den utgåvan av spelet om dem slutar tillverka det och att handla begangat(ebay, trader ect.) gagnar inte spelbolagen ett skit.
Nu vet jag att detta säkert inte rör ert ett dugg då ni gärna betalar för era spel och tur är väl det, att det finns folk är villiga att lägga en slant på det som ger underhållning.
Ni gör det superbra jobb, keep on going, or die trying!
En ihopklistrad jättelång FF-mp3:a tycker jag också var en riktigt dålig idé, så några "4-0" blir det inte, inte den här veckan i alla fall. Jag tror en sån skulle bli ganska jobbig att lyssna på efter ett tag, (även om de är väldigt trevliga i småportioner) men ett användningsområde skulle ju kunna vara som en extremt opraktisk walkthrough: "Jag har för mig att han säger något om hur man klarar den här bossen runt fyra timmar och tjugo minuter..." *spola spola*
Att ni börjat presentera nästa veckas spel en vecka tidigare är jättebra - stort plus! Det har gjort att jag haft tid att leta upp Abe's Oddysee och kommer att spela det kommande vecka. Något Metal Slug 3 hann jag däremot tyvärr inte med, men jag är nyfiken på vad ni har att säga om det, det där är en genre jag inte är så jättehemma i.
Ändrad: 10 feb 2010 18:16 av Aloysius, ändrad 1 gång
Fredag = Nytt avsnitt: Retroresan: Lite “umph!” när man zombiekräks lite (Metal Slug 3 klart, Oddworld: Abe’s Oddysee start) Denna vecka har bröderna retro tagit sig an SNK playmores klassiska Metal Slug. Tredje spelet i serien blir synat i fogarna och vi diskuterar allt från teknikmasturberande animationer till minsta gemensamma nämnare vad gäller spelmekanik. Nästa vecka spelar vi Oddworld: Abe’s Oddysee.
Jag har spelat Abe´s Oddysee, fast inte så mycket som jag velat. Min gamla Playstation 1-kontroll hade klibbat ihop så jag kände mig tvungen att rengöra den. Tyvärr lyckades jag förstöra spåren på skruvarna när jag försökte skruva upp kontrollen, så jag var tvungen att borra upp den med våld. Så nu sitter jag här med en nyinköpt borrmaskin bara för det. En billig Biltema-modell men ändå. Hursomhelst gick det bra och kontrollen är som ny igen:
Grafik och ljud: Här imponerar spelet stort från första stund. Otroligt välgjort i alla detaljer. Jättevackra förrenderade bakgrunder, snygga animationer, hela Flashback/Prince of Persia-animeringen av Abe är ju halva spelet. Ljudet hjälper verkligen till att skapa stämningen med maskinljuden på första banan och den här stressiga spänningsmusiken på andra banan som passar perfekt med en massa taggtråd och skuggor. När man hamnar i skogen hör man massor av skumma naturljud och något som låter som djungeltrummor. Överhuvudtaget jobbar spelet mycket med skuggor och motljus. Mellansekvenserna ser väldigt bra ut till skillnad från mycket annat samtida eftersom bakgrunderna redan är så snygga och Abe så liten så att det inte syns hur lågupplöst han är så ser mellansekvenserna ut som en del av spelet, om n förstår hur jag menar. Ett exempel på motsatsen från ungefär samma tid är FF VII där huvudpersonerna är mycket snyggare i filmerna än de är när man kan styra dem, vilket ser ganska konstigt ut när man triggar igång en film. Det är få saker som faller ur ramen och spelet känns presentationsmässigt väldigt helgjutet.
Spelkontroll: Kontrollen är ju väldigt avancerad och en stor del av spelet. Kontrollen har en viss inlärningskurva, särskilt när man snabbt måste byta mellan att till exempel smyga och springa eller liknande. Mestadels funkar den väldigt bra, även om jag missat en hel del hopp i flykten när man springer.
Spelupplägg: Spelet är ju i grunden ett slags plattformspussel där man måste lösa ett problem på skärmarna man är på, antingen ska man ta sig vidare på ett okänt sätt, lyckas lura en fiende, eller lyckas få de stackars Mudokos att överleva. Spelet satsar på att göra några få saker väldigt bra, (det finns t ex ganska få olika sorters fiender att försöka besegra i spelet) vilket ger en ganska avskalad gameplayupplevelse, som kontrasterar mot den väldigt detaljerade och överväldigande presentationen. Jag gillar att pusselmomenten är av typen att man först får försöka fundera ut vad man ska göra, men att det sedan är fullt troligt att man lyckas klanta till det både en och två gånger när man ska väl ska utföra det. Att man pratar och "mediterar" med sin omgivning är en kul idé. Jag tycker spelet är svårt, särskilt om man ska försöka hitta alla 99 Modokens, något jag förmodligen aldrig kommer att orka slutföra. Spelet är också rätt långt vilket jag tycker är positivt, dock är det alldeles för långt för att spelas medan det är ett OS på TV som måste tittas på.
Sammanfattningsvis så tycker jag att det är ett riktigt bra spel som åldrats väl med rejäl utmaning och imponerande presentation.
Fiskpinnen: Jag undra om någon av er vänliga själar inte kunde tänka er att när alla dela till sagostunden är berättade så kanske ni kunde sätta ihop alla delarna och bilda en stor. Som du önskar: Retroresan Special: Final Fantasy IV I denna specialare finns alla sagostunder från Final Fantasy IV i ett och samma avsnitt. För att fylla ut ytterligare har också lite blandad musik från eller inspirerat av spelet klippts in. Håll till godo!
Äntligen ett nytt riktigt avsnitt: Det är kul att gå runt och fisa (Oddworld Abe’s Oddysee klart, Gradius III start) Hello!
Så har vi tagit oss genom det första spelet som utspelar sig i Oddworld.
Follow Me!
Vi går genom vad en komplicerad handkontroll kan göra för en PSP, förälskar oss i förrenderad grafik och märkliga ljudmattor.
OK!
Anders har också nått slutet av Final Fantasy VI och ger en gedigen genomgång av slutet och funderar lite över vad han kan ha missat. Samson fortsätter vara lika kärleksfullt dryg som vanligt.
Great avsnitt blev bara lite mycket snack om era personligheter, visst Samson är dryg och Anders är en riktig svenne som böjer sig fram och tar imot men det är förfan det som är halva retroresan!
Jag tycker det som är bäst med er att ni ser mycket på två helt olika perspektiv, Anders på kanske ett lite mer casual sätt som är mer som mitt sätt, medans Samson gillar kuriosa och små detaljer som många inte bryr sig om, och ni funkar perfect tillsammans då!
Balle... detta gör att det blir ännu mer om era personligheter som jag precis klagade över..
Jag blev lite förvånade över era pizzor, tyckte ni lyfte fram så många bra och ovanliga saker och inte så mycket negativt men ändå fick vi fram en pizza som calzone(boring pizza) och någon köttfärspizza som man skulle få betala kemtvätten också för att kunna äta, känndes som dåliga slutbetyg enligt mig.
Anders kommer det bli FF7 till nästa vecka eller tar det ett tag till för dig att smälta FF6?
Stranger's Wrath kom till Xbox utan några större problem i Sverige. Det var nog en PS2-version som aldrig kom, som Samson tänkte på. Det verkar ha fått hyfsade betyg, jag minns att jag testade det och tyckte att det kändes intressant, men annat kom emellan. Som det alltid gör.
Det blev inget Gradius för min del, däremot har jag börjat spela Final Fantasy VII i veckan. Det var förmodligen runt 2002 eller nåt sånt jag senast spelade det, så var ändå på tiden att jag tog upp det. Och Playstation var ju avdammad, restaurerad och framplockad sedan förra veckan ändå... Undra om jag kan hålla jämna steg med Anders?
Apropå förra veckan så har jag drabbats av funderingar kring hur länge man skulle överleva socialt genom att enbart kommunicera som Abe. Har inte tvångstankarna släppt nästa vecka kommer jag förmodligen göra slag i saken och testa... Man borde klara sig ett tag på att byta ut "God morgon" mot "Hiiiiilluuuu..!", även om det nog ger en del underliga blickar. Sen får man bara hoppas att man kan avfärda alla som stör resten av dagen med ett "Wait! eller "Schsh...!" utan att det leder till arbetslöshet och misär.
En fråga angående nästa veckas spel: Gills "Conker: Live & Reloaded" till Xbox eller tycker ni att det är en alltför omgjord remake för att det ska räknas som samma spel?
Då har vi spelat klart Gradius III på SNES. Vi dividerar huruvida det är svårt eller enkelt eller bara simpelt. Anders har också börjat sin resa i Final Fantasy VII.
Jag har rätt trevliga minnen från Conkers Bad Fur Day, fast jag har inte spelat det nu (hade kunnat spela Xbox-versionen, men den skiljer sig ganska mycket så jag hade nog inte kunnat jämföra mina åsikter så mycket med era.
(Det är dock en väldigt bra remake. Precis som jag tycker att en sådan ska vara, lagom mycket bättre grafik, så det känns som samma spel, men utan att ögonen blöder av gamla polygoner som inte kan hålla sams.)
Nintendo 64 passade väldigt bra för den här typen av spel, den var ju förmodligen designad för att kunna göra ett bra 3D-Mario. Färgglada cartoonkaraktärer och fabeldjur ser ju jättebra ut medan det såg mycket värre ut när man försökte sig på mer realistiska människor. Byborna i de två Zeldaspelen till N64 har alltid varit rätt otäcka tycker jag, de ser ut som vaggande ballongdjur. Även i snygga spel som Goldeneye eller Perfect dark så såg människor av nån anledning aldrig speciellt bra ut, men det kanske bara är jag som tycker det.
N64 har ju dessutom prestanda som passar lite mer öppna ytor i riktig 3D. Playstation 1 hade ju också en del plattformsspel som konkurrerade, men jag tror att man hade fått kompromissa en hel del om man hade försökt att konvertera spel som Mario 64, Donkey Kong 64 eller Conkers Bad Fur Day dit.
En sak där jag tycker tidens tand gnagt åt rätt håll för Nintendo är faktiskt mellansekvenserna. N64 hade ju så dåligt med lagringsutrymme att de nästan aldrig fick plats för FMV att binda ihop historierna, utan man fick ha scriptade sekvenser i spelets riktiga grafik. Det gör både att spelet flyter på bättre och att stilen känns mer konsekvent. Av en händelse har jag spelat en del Final Fantasy VII senaste tiden och där blir det ganska komiskt ibland när man går från att se två suddiga dåligt ihoplimmade legoklossar studsa fram framför en vacker bakgrundsvy för att sedan klippa till en fortfarande idag snygg tecknad film. Och sen tillbaka till kubismen... "Stilbrott" fanns det en anmärkning man kunde få i marginalen när man skrev uppsats i skolan...
Humorn i spelet är jag ju barnsligt förtjust i, det är ju något speciellt med kontrasten mellan den gulliga miljön och all "vuxenhumor". Vem har för övrigt bestämt att den omognaste formen av humor ska kallas "vuxen"?
Det ska bli spännande att se om två så dedikerade N64-haters verkligen kan tycka riktigt illa om det här spelet?
Äntligen är vi tillbaka på riktigt och får tummen ur gällande dissikeringen av Conker’s Bad Fur Day. Vi vädrar våra åsikter om Nintendo 64 som plattform, vikten av av bra manus när man gör parodier och att kiss och bajs kan vara både roligt och äckligt på samma gång. Anders har traskat vidare i Final Fatasy VII och nästa vecka tar vi oss an Gun.Smoke till NES.
Gunsmoke spelade jag ganska mycket när jag var liten, därför kan jag ha vissa svårigheter med att se det med helt friska ögon idag.
Jag var lite småtrög redan när jag var ung så jag hade länge för mig att bossarna i spelet hette sitt vapen i "efternamn", det står ju i samma stil som namnet, innan banorna. "Cutter Boomerang" lät ju oerhört tufft, för att inte tala om "Ninja Darts". Hur jag fick det till att någon kunde heta "Devil Hawk Fire Ball" vet jag inte, och de sista bossarna läste jag förmodligen inte eftersom man är så koncentrerad och uppe i varv när man kommit så långt.
En annan konstig sak som slår mig är hur efterbliven texten i introt och eftertexterna är. Det verkligen tjatas om solnedgången och den ensamme killen, tre, fyra gånger om. Jag vet inte om det har att göra med att spel på den tiden inte förbereddes för att översättas så att det var svårt att få till texten på det utrymme som fanns, eller om det helt enkelt var så att de satte förste bäste japanske praktikant som sett en amerikansk film, att översätta spelet till engelska och de enda ord kan kunde var "people of Hicksville" och "sunset". Dessutom tackar de sig själva i eftertexterna? "Special thanks to Capcom" Vadfalls?! Får man göra så? Tänk om någon skulle göra så på Oscarsgalan?
Grafiken tycker jag håller bra NES-klass, den grafik som finns. Tyvärr är den ju ganska variationslös, det är till exempel samma underlag man går på, på bana 1, 3, 4 och 5. På den gamla 8-bitarstiden var man ju inte bortskämd med miljöombyten så man blev ju glad och tyckte att det kändes fräscht bara de bytte färg på bakgrunden från en bana till en annan.
Musiken är ju väldigt bra, eller också är det bara nostalgin so talar. Första banans melodi känner nog alla igen.
Spelupplägget med scrollningen och att man alltid är vänd åt samma håll och att man liksom svävar fram över gruset gör att spelet är ganska likt en rymdshooter. Särskilt sättet man tar sig fram genom att peppra för fullt och strafa runt fienderna i cirklar när de kommer bakifrån liknar väldigt mycket den stil man har när man spelar någon form av flygshooter. Skulle man byta ut bakgrunden mot en stjärnhimmel och spritsen mot rymdskepp skulle man förmodligen köpa det rakt av.
Jag vet inte hur mycket spelets lilla tvist att man måste hitta wantedaffischerna för bossarna för att få avsluta banan gör för någon som spelar spelet för första gången idag. Till min förvåning så kom jag ihåg var de låg någonstans trots att det var evigheter sen jag spelade spelet. Bossarna var ganska enkla, i förhållande till att komma fram till dem. En av de svårast var faktiskt Cutter, med sina jobbiga boomeranger.
Spelet blev svårare för mig någonstans på fjärde banan. Innan dess så var det ganska lugnt, och jag gillade när de smalnade av vägen innan dess eftersom det var enklare att skjuta fienderna som kom framifrån då. Men där någonstans började de ösa på med massor av fiender som kom bakifrån, vilket gjorde det hela klurigare.
Några andra saker:
* Jag har hört att man ska få ett annat slut om man varvar spelet tre gånger, men det är inget jag försökt mig på. Räknar kallt med att Samson kan berätta vad som händer.
* Enda stället jag har problem med den utmärkta spelkontrollen är i vattnet på bana fem. Man kan nästan fastna på ett par ställen och det känns allmänt trögt. Delvis medvetet såklart, det är ju vatten, men hur tänkte de där?
* Vad gör ninjas i vilda västern? Kinesiska järnvägsarbetare hör till västernfaunan, men japanska ninjor?
* Hästen dör väldigt snabbt för mig. Visserligen måste dess hitbox vara lite större än Billy Bobs egen, men jag tyckte nästan det blev överdrivet. Eller också är jag bara usel på att undvika kulor när jag måste jobba med en lite större sprite.
Jag tycker att det är ett roligt och bra spel, men jag ska också erkänna att jag inte spelar så många av den här typen av spel, så det kan mycket väl ha åldrats illa om man följt genren noga i 25 år, det vet jag inget om.
Vad tycker och tror ni om en Final Fantasy 7-remake? En alltid lika aktuell fråga, men senaste tiden har det ju faktiskt diskuterats ganska mycket på nätet.
Jag skulle gilla en remake, men jag tror att det är väldigt osannolikt. FF VII är designat för en tid då det var mycket billigare att utveckla spel. Skulle man rita om hela spelet i HD och spela in tal för alla tusentals människor man springer på skulle spelet bli det dyraste de någonsin gjort, trots att hela manuset redan är färdigt. En budgetremake till DS eller PSP där de kan återanvända en del saker kan däremot vara mer trolig.
Retroresan: Det mystiska avsnittet (Gun.Smoke klart, Mega Man 10 start)
Denna vecka är Anders och Samson tillbaks och reder ut Retroresans framtid, snackar hästtjockisar och vilda västern i Gun.Smoke till NES. Anders har också träffat Jenova i Final Fantasy VII och till nästa vecka lirar vi Mega Man 10.
Nytt avsnitt ute nu! Retroresan special: Blå Bombaren (Mega Man klart, Kirby's Adventures start)
Denna vecka har vi fått storhetsvansinne och bestämmer oss för att riva av samtliga delar i den klassiska Mega Man-serien. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Mega Man an Bass, 9 och slutligen nysläppta Mega Man 10. Anders sagostund utgår då vi istället bjuder på en riktig långkörare med vår favoritbombare. Nästa vecka byter vi färg till rosa och spelar Kirby's Adventure till NES.
Nytt Avsnitt ute nu! Retroresan: Rosa fluff (Kirby's Adventure klart, Jurassic Park SNES start) Vi bekantar oss med den rosa fluffmaharadjan Kirby i hans NES-uppföljare. Orerar kring metafysik och brytande av den fjärde väggen och diskuterar hur fluffet kan vara en charad. Anders traskar vidare i Final Fantasy VII där han spenderat tiden bland chocobos och minispel i Gold Saucer. Nästa vecka tar vi oss an Jurassic park till SNES.