Diskussionsforum

Idag för exakt tio år sedan släpptes som bekant Dreamcast här i Sverige och trots en kort livstid lyckades den bjuda på en hel del härliga spelupplevelser. Jag antar att alla liksom jag firat dagen med att spela om gamla DC-spel, vilket givetvis väcker en våg av nostalgi och minnen från svunna tider.

Det finns flertalet anekdoter man skulle kunna dra sig till minnes men det jag förknippar allra starkast med maskinen är nog Virtua Tennis. Trots att jag är den kanske mest inbitna sporthataren någonsin har det spelet tagit sig upp på en väldigt kort lista av multiplayerspel som fortfarande alltid plockas fram, bredvid bland andra Street Fighter II, Final Liberation och Super Mario Kart. Jag vill inte ens veta hur många timmar vi plöjt ned i det spelet och det är den största enskilda anledningen till att Dreamcast fortfarande stolt står inkopplad i min tv-apparat. Man vet ju aldrig när vänner kommer förbi på besök, liksom.

Flerspelaraspekten var ju rent allmänt en stark fokus för Dreamcast och jag minns när jag just skaffat Sega Rally 2. Så här i efterhand känns det inte lika vasst som ettan och 2006, men jag hade som vanligt en segdragen batalj mot en av mina kamrater/fiender. Vi brukar vara jävligt jämnt matchade i nästan alla spel, och så även här. Men när jag kom hem från jobbet andra dagen efter Sega Rally 2-inköpet hörde jag motorljud bortifrån tv:n. Min lymmel till kompis hade sjukskrivit sig och tagit sig in med min extranyckel bara för att kunna tjuvöva hela dagen och tydligen hjälpte det, för därefter var han snäppet vassare än mig och det har hållit i sig i det spelet i alla år framöver.

Vad har ni andra för minnen av Segas sista konsol?

Jag minns bland annat det glädjande i att för första gången uppleva Sega Rally utanför arkadmaskinerna, den skräckblandade förtjusningen inför det första Resident Evil-spelet i 128 bitar och det fascinerande med zoomfunktionen i Soul Caliburs karaktärsgalleri. Framför allt minns jag när jag vann en match i NHL2K med 36-0 på svåraste svårighetsgraden.

Jag hade bara fyra spel till Dreamcast: Sega Rally, Sonic Adventure, Metropolis Street Racer och Crazy Taxi.

Det är ganska blandade känslor jag har om Dreamcast. De tidiga spelen led av ganska taffliga PAL-konverteringar och Sega Rally blev ingen höjdare för min del, grafiken blev för ryckig. De andra spelen kunde slås om till 60Hz och jag minns att jag väldigt andaktsfullt kalibrerade om konvergensen på min projektions-tv varje gång de spelen åkte fram.

Så att spela Dreamcast var väldigt omständligt. När det väl införskaffades en ny tv som inte behövde plockas isär, så hade jag blivit PS2-frälst. Inte så mycket för att Dreamcast var underlägsen - det var den inte - utan för handkontrollen. Mina händer kom inte överrens med Dreamcastens handkontroll utan krampade efter någon timmes spelande. Greppen var för smala och spetsiga.

Men intet ont som inte för något gott med sig: jag spydde galla över Sega Rally:s PAL-konvertering på dreamcast.nu och gjorde mig ovän med folk, för att sedan bli kvar där och på tvspel.nu, sedemera Gamer. Så att jag är här kan nog bero mycket på Dreamcast och Sega Rally. På gott och ont.

Det som beklämmer mig när jag ser tillbaks på Dreamcasts livstid är att jag missade ganska många spel som jag var sugen på. Steget grafikmässigt från PlayStation och Saturn till Dreamcast var ju inte litet.

Men Dreamcast var en mysig konsoll på många sätt och sett till konsollen i sig också den absolut snyggaste. Stilren och fräsch.

Och någonstans undangömt så har jag den finaste boken som någonsin skrivits: Drömspel.

Som redan nämnt minns jag särskilt Virtua Tennis, men också Skies of Arcadia, Crazy Taxi, Sega Rally och Chu-Chu-Rocket till och med. Skies of Arcadia är helt enkelt ett av de bästa RPG-spelen jag lirat, Virtua Tennis är självklart det roligaste tennis-tolkningen hittills, Sega Rally kunde man bara inte ogilla, Crazy Taxi sög jag på men det var roligt som få och Chu-Chu-Rocket var ett halvbra om än roligt litet spel.

Hade nog 13 spel till maskinen, gillade (och var bra på) Code Veronica och Crazy Taxi. Grymt att man fick Chu Chu Rocket fucking GRATIS. Lixom, vilka ger bort ett så fantastiskt fint spel nuförtiden?

Och Shenmue 1 och 2 känner man sig leet för att ha ägt och spelat, och Soul Calibur. Dreamcast var något av spelälskarnas nirvana under en kort tid.

Det är nånting speciellt med grafiken/grafikstilen till samtliga (som jag spelat) DC-spel. Den är otroligt mjuk och snabb, ännu oöverträffad på något vis. Jag är fullkomligt allvarlig. Jag har inte upplevt något som spelas lika mjukt och snabbt som Sonic Adventure, Crazy Taxi, Virtua Tennis och Soul Calibur.

(Uppföljarna till det sistnämnda kommer nära, men är för lösa, och därmed inte lika bra.)

Jag ägde aldrig själv en dreamcast men glömmer aldrig Virtua Tennis. Lyckades låna till mig det genom min kusin när jag var sjuk och som ovan nämnde om mjukheten, var/är den fortfarande helt överlägsen alla andra tennis lir jag spelat på den punkten. Vet inte hur många timmar jag la ner de dagar jag låg och var sjuk.(Sen att de namngett den sista killen till King är ju tecken på ett skönt spel:P)
Det hjälpte inte mitt beroende heller när det visade sig att det fanns på alla arcade hallar runt om i världen. Vet inte hur många maskiner man fortfarande står med på high score listan! :)

Så trots att jag aldrig själv ägde ett eget Dreamcast tackar jag det innerligt för världen bästa tennis spel någonsin!

Bästa konsollen någonsin. Period.

Om jag något oväntat och plötsligt skulle slå till med en topp 10 lista över Dreamcastspelen så skulle den nog se ut typ:

1. Grandia II
2. Resident Evil: Code Veronica
3. Shenmue
4. Ikaruga
5. Shenmue II
6. Skies of Arcadia
7. Headhunter
8. Crazy Taxi
9. Jet Set Radio
10. Virtua Tennis

Headhunter som senare släpptes i en totalt botchad PS2-version var ett riktigt gem till DC som många tyvärr missade. Eftersom jag hatar Beat 'em Up's var vare sig KoF, SF III eller SC ens i närheten av en topp 10-placering.

Man5on: Bästa konsollen någonsin. Period.
Vänta nu? Detta måste vara ett skämt... vi är faktiskt överens om en sak.

Kid A: Vänta nu? Detta måste vara ett skämt... vi är faktiskt överens om en sak.
Jag skall genast omarbeta min åsikt, jag känner redan smått obehag över situationen...

Man5on: 8. Crazy Taxi
Varenda gång jag kommer att tänka på det spelet måste jag lyssna på soundtracket, så är det bara.Dold text: YAYAYAYA YA!
på spotify

Har aldrig ägt en dreamcast själv men har haft kompisar som haft så jag har i alla fall kunnat känna på den underliga kontrollen och upplevt dess ickeexisterande piratkopieringsskydd. Minns att jag spelade ovan nämnda spel samt lite Sonic Adventure vintern då för tio år sedan och det var ju trevligt och sådär. Minns att grafiken var sjukt snygg som alltid när något är nytt samt att jag klarade en av de blå chaos-bossarna i början på spelet. Har även spelat lite Power Stone, Samba de Amigo och säkert något annat också på senare år och speciellt Samba är ju sjukt jävla roligt. Så länge man håller ögonen från apajäveln i bakgrunden och fokuserar på blupparna vill säga.

UfU__X: Varenda gång jag kommer att tänka på det spelet måste jag lyssna på soundtracket
I said it before
I'll say it again
If you could just listen then it might make sense

So back off your rules
Back off your jibe
Cause I'm sick of not living to stay alive
Leave me alone
Not asking a lot
Just don't wanna be controlled

Även om det blev liiiiite repetetivt när man spelar 12 timmar i sträck så var det helt underbart soundtrack till det spelet.

UfU__X: Samba de Amigo
Det spelet var helt klart förre sin tid.

Sebastian Magnusson: Vad har ni andra för minnen av Segas sista konsol?
Det gäller att vara optimist, Sega kommer komma tillbaka och få bort Sony och Microsoft från industrin, och åter igen kommer det vara Sega och Nintendo, så som det ska vara.

Man5on: Även om det blev liiiiite repetetivt när man spelar 12 timmar i sträck så var det helt underbart soundtrack till det spelet.
Var ju knappast det ända som blev repetitivt med spelet om man skulle spela det så länge. Är och var trots allt främst ett arkadspel.

Man5on: Headhunter
Ah, det glömde jag bort! Tokbra spel, och det enda i sin genre som jag gillat och klarat. Skön stil, bra kontroll och gameplay, och lagom pussellösning. Skulle mer än gärna spela det igen.

Man5on: Även om det blev liiiiite repetetivt när man spelar 12 timmar i sträck så var det helt underbart soundtrack till det spelet.
YAYAYAYAYA! Eftersom jag var (är) sämst på att höra texten - vilket alltid gäller när jag spelar, oavsett genre - hittade jag hejvilt på nonsens bara för att kunna sjunga med.

Din mamma lagar köttbullar, nästan varje jävla dag!

UfU__X: Var ju knappast det ända som blev repetitivt med spelet om man skulle spela det så länge. Är och var trots allt främst ett arkadspel.
Mjäeäe. Man får skylla sig själv lite om man tröttnar på själva spelandet. Kör man samma kedja hela tiden utan att hitta på nya saker är det klart att det blir tråkigt. Man kan göra ett minispel av att aldrig göra likadant som ens A-game. Tex vända helt om i början (om man brukar köra rakt fram) och bara ta det som det kommer.

Dock, känslan när man är in the zone, och tar grön efter grön efter grön helt perfekt, är svårslagen. Åååh... Jag sätter nog igång det i veckan (Gamecube). Yes, det gör jag.

Dadel: YAYAYAYAYA! Eftersom jag var (är) sämst på att höra texten - vilket alltid gäller när jag spelar, oavsett genre - hittade jag hejvilt på nonsens bara för att kunna sjunga med.

Din mamma lagar köttbullar, nästan varje jävla dag!
Haha... samma här, vem bryr sig om texter de är ju ändå kassa i 90% av fallen, onödigt slöseri med hjärnkapacitet som man kan använda till att lyssna på den faktiska musiken.

Grymt spel iaf, när man får in de mer avancerade teknikerna känns det helt crazy att flyga fram.

Och bowlingen... beroendeframkallande som bara attan.

Det var i alla fall den enda konsolen som man inte behövde chippa för att spela backups på.

Var ska man börja? Dreamcast hade allt. Det är helt obegripligt att inte fler köpte den.

Mina bästa minnen är självklart Shenmue spelen och Skies of Arcadia. Jag glömmer aldrig första gången man sprang ner för en skyskrapa på Speed Highway i Sonic Adventure.

Jet Set Radios attityd och cel-shading visar på att Sega fortfarande är coolast.

Personligen tycker jag att Sega Rally 2 är betydligt bättre är originalet.

VMU, jag menar en spel i minneskortet, helt genialt.

Soul Calibur, fortfarande helt överlägset allt annat i fightingväg.

Knuckles: Soul Calibur, fortfarande helt överlägset allt annat i fightingväg.
Du menar väl ändå inte att du sätter Soul Calibur över SSF2?

Soul Calibur är inte fighting.

Bästa fightingspelet på Dreamcast är Virtua Fighter 3TB följt av Third strike.

nrg89: Du menar väl ändå inte att du sätter Soul Calibur över SSF2?
Jo, det är precis det jag menar.

Åh. Jag ägde en Dreamcast. Hade en granne som var Sega-galen. Mest på grund av Sonic the Hedgehog som var hans absoluta favorit på den tiden. Min mor fick köpa konsolen åt mig såklart, jag tjänade inte egna pengar då. Fick med Shenmue II och gud...det är än idag helt oslagbart. Gears of War är en älskling för mig då det är det spelet jag lagt flest timmar på, men när jag svarar på frågan, "Favoritspel?" så är det alltid Shenmue jag tänker på. Sjukt nostalgiskt såklart, men det var ett ruskigt bra spel! :)

Sonic's Adventure tyckte jag också om. Chu Chu Rocket var även det mysigt!