Diskussionsforum

Efter lite musikbloggar om band jag gillar vill jag nu ta upp ett som jag istället älskar, ett band som faktiskt statuerar exempel för hela min musikaliska varelse. Blandningen de står för, alla stilar som mishmashas ihopa till ett audiovisuellt mirakel på scenen, som får håret på mina armar att streta rakt ut. Ja den kan jag inte annat än älska gränslöst.

Muse.

Vad vill jag uppnå med tråden? Ingenting egentligen. De som gillar den här typen av musik har nog känt till Muse sedan långt tillbaks, och de som inte känner till dem är antagligen inte heller särskilt mottagbara. Men om en enda person klickar på t.ex. 'Supermassive Black Hole' i ren nyfikenhet och blir blåst av stolen så har ju tråden mer än väl tjänat sitt syfte. Om en enda individ med pessimism i blick kollar på 'New Born' och tänker "hmm det här var ju inte så dumt" så har jag gjort Matt Bellamy en liten gentjänst för all fantastisk musik han givit mig.



Men, inga mer ord idag egentligen. Bara musik. Har alltså med hjälp av YouTube satt ihop en egen "drömsetlist", 15 låtar som ger den ultimata Muse-upplevelsen, handplockade från olika live-spelningar över de senaste åren. Muse's livespelningar är nämligen smått ofattbara. Men men, slutjiddrat.

Setlisten jag valt ut är:

01. Knights of Cydonia
02. Hysteria
03. Supermassive Black Hole
04. Plug in Baby
05. Uprising
06. Starlight
07. Map of the Problematique
08. Time is Running Out
09. Thoughts of a Dying Atheist
10. Undisclosed Desires
11. The Small Print
12. New Born
13. Stockholm Syndrome
14. Take a Bow
15. Back in Black (AC/DC cover ihop med Jet's sångare)

Man5on: Blandningen de står för, alla stilar som mishmashas ihopa till ett audiovisuellt mirakel på scenen, som får håret på mina armar att streta rakt ut. Ja den kan jag inte annat än älska gränslöst.
Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru!

Muse är... ju ok va..
Ibland ärom tillomed bra..

Började lyssna på Vitamin String Quartet idag, de har kovrat Muse, ta en lyssning:

Jotta: Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru
Jovars, Zeppelin är också klockrena i den variation de uppnådde.

Cloudius: Började lyssna på Vitamin String Quartet idag, de har kovrat Muse, ta en lyssning
Inte dåligt alls. Cello-musik är kul, gillar speciellt Rasputina och t.ex. den där roliga The Violent Femmes-covern som spelades i Rocket Science.

Jotta: Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru!
Faith No More ja, precis! Och Mr. Bungle.

Schism: Faith No More ja, precis! Och Mr. Bungle.
FNM till viss del, även om de saknar lite av "storslagenheten", det grandiosa och halvpretto i Muse. Dessutom snudd på för mycket kakafoni. Muse är extremt komplicerade, men ändå har fortfarande många melodiska partier, ungefär som Tool. Mr. Bungle sen är på tok för mycket kakafoni för min smak. Rent av oljud ibland i mina öron. Mike Patton är inte alltid brilliant enligt mig.

Muse är ett band jag knappt hört, men ändå bestämt mig för att inte gilla av någon anledning som jag uppenrbarligen glömt bort. Att jag sen lovat mig själv att försöka lyssna på dem, men aldrig gör det, är något jag nästan har dåligt samvete över. Ska ge dem ett försök under dagen då jag alltid har Spotify igång på jobbet.

Man5on: Men, inga mer ord idag egentligen. Bara musik.
Vilken skiva bör man ta tag i först?

Man5on: Mike Patton är inte alltid brilliant enligt mig.
Han vågar ju testa gränser i alla fall.




Angående Muse: Jag har försökt gilla dem men hakar upp mig på sången. Jag vill ha mer kontrast.

Man5on: Blandningen de står för, alla stilar som mishmashas ihopa till ett audiovisuellt mirakel på scenen, som får håret på mina armar att streta rakt ut. Ja den kan jag inte annat än älska gränslöst.
Schism: Faith No More ja, precis! Och Mr. Bungle.
Jotta: Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru!
Nämen, vad kul att vi kom in på Kanye i den här tråden

Ontopic så tycker jag Muse är riktigt sköna. Gillar speciellt Queen-soundet i United states of Eurasia

silent_noise: Vilken skiva bör man ta tag i först?
Absolution är nog en ganska bra startpunkt.

Men det beror också lite på vilken "avdelning" av Muse's sound som du är mest intresserad av. Om du lyssnar igenom Youtube-klippen i startinlägget och hintar om vilka låtar du gillar / inte gillar så är det lättare att rekommendera en enskild platta. Men annars så säger jag: vilken som helst, FÖRRUTOM deras första (Showbiz) och senaste (Resistance). Dom två skulle ge en ganska skev bild nämligen.

Piccolo: Ontopic så tycker jag Muse är riktigt sköna. Gillar speciellt Queen-soundet i United states of Eurasia
Dom skulle bara manglat på lite bättre i slutet så kunde det verkligen blivit en hyllning till Bohemian Rhapsody

Man5on: Om du lyssnar igenom Youtube-klippen i startinlägget och hintar om vilka låtar du gillar / inte gillar
Okays, ska göra det vid tillfälle (dvs någon gång under morgondagen).

Man5on: Absolution är nog en ganska bra startpunkt.
silent_noise: Okays, ska göra det vid tillfälle (dvs någon gång under morgondagen).
Kan förresten citera en gammal recension från när Absolution släpptes, dvs 2003, som är ganska head on när det kommer till vad Muse "är".

Frontman Matt Bellamy and company stick to the same disturbed, and sometimes disturbing, formula that's worked in the past: the emotional intensity and style of Radiohead, a rock thunder descended from Black Sabbath, and the baroque drama of Queen. Longtime producer John Leckie sits this one out, and in steps indie über-engineer Rich Costey. With Costey manning the desk, the music feels more polished and slick, but less epic and raw. Longtime fans won't miss a beat though, because Bellamy delivers the same Thom Yorke vocal impersonation for which he's known, and continues the same anthemic posturing he's lifted from Freddie Mercury. With song titles and subject matter fueled by fear of the apocalypse and worries about infidelities and random murders, the subject matter is as gloriously pretentious and lovably unlovable as ever. Newcomers to the band should expect killer guitars reminiscent of jackhammers and chainsaws, bloodcurdling choruses, and of course, tender passages of falsetto. A recurring motif of racing samplers suggests nothing less than a rock opera version of the score to Koyaanisqatsi, and then there are the occasional spooky moments where funky rhythms mingle with heavy metal guitars, suggesting a progressive Italian zombie flick soundtrack. There's little point in selecting highlights, because other than some slow moments that feel tacked on, there's not much variation in theme or mood. Many listeners will probably prefer to tackle the album in small doses, and only the most headstrong won't require a breather. Muse continues to make unrelenting hardcore art rock; Absolution is a tad cheesy, a bit too grandiose in its ambitions, bursting at the seams with too many ideas, and thus exactly what any Muse fan craves.

En perfekt ljudbild av Matt's gitarrspel kan man få i till exempel det här klippet. Spola fram till 3:20 in och kolla på sista två minuterna:

Jag har sett dem. De är bra. Men inte bäst. Det finns band som är bättre än Muse på alla punkter. Men de är bra. Gillar nog Origin of Symmetry bäst.

silent_noise: dvs någon gång under morgondagen
...

Man5on: ...
Ehrm, jag jobbar på det (har helt glömt om jag ska vara ärlig, men ska åtgärda snarast). ^^

Man5on: Absolution är...
...än så länge en mycket bra skiva.

Föll pladask för bland annat Stockholm Syndrome.

silent_noise: en mycket bra skiva.

Föll pladask för bland annat Stockholm Syndrome.


Det är ett mycket bra stycke musik.

Jag har nog alltid iofs haft en soft spot för vad man kanske kan kalla "angry white nerd rock music featuring flamboyant guitar play" (en term jag för övrigt nyss myntade, om någon vill låna den), och Muse och Matt Bellamy är lite utav denna av mig nyss påhittade genres påläggskalv, imo.

Dem ska komma till Roskilde i sommar

Jag tål verkligen inte det här bandet. Kanske helt obefogat, men det är någonting som retar mig. Tool är så fruktansvärt mycket bättre....fast det hör ju egentligen inte hämma här. Förlåt.

EDIT: på bilden ser matt? ut som Erik Bana

16Volt: Tool är så fruktansvärt mycket bättre
Vad har Tools excellence med saken att göra?