Naruto: Ultimate Ninja Storm

Så var det dags igen, ännu ett spel i mängden licenstitlar baserade på populära animén Naruto är här. Den japanska serien har gjorts i spelform till Playstation 2 flera gånger de senaste åren, den spikhåriga ninjan har även hunnit göra en ganska lyckad entré på Nintendo Wii och nu har det blivit dags för PlayStation 3-debut.

De flesta känner igen estetiken och persongalleriet vid det här laget. Naruto är actionfyllt och japanskt, fullt av roliga karaktärer och med ett rätt ovidkommande försök till handling. Det viktigaste i ett Naruto-spel, så även den här gången, är förmågan att återskapa känslan från den animerade motsvarigheten på tv.

Grafiken spelar naturligtvis stor roll i ett Naruo-spel, mycket är yta och förmågan att överföra de fina teckningarna och farten till spelmediet är A och O. I Ultimate Ninja Storm har man lyckats väl, riktigt väl. Känslan i spelet är på många sätt densamma här som i dess förlaga. Vi slåss i stora arenor där vi tillåts hamna långt från varandra utan att den fina känslan i striderna går förlorad. Grafiken är snygg, tekniskt mycket bra och lär inte göra några fans av serien missnöjda.

Kontrollerna är välgjorda, de är lätta att förstå sig på och går snabbt att lära sig. Blockar gör du med axelknapparna, medan hopp, distansattacker och närstridsattacker är fördelade över basknapparna. Den sista och fjärde basknappen används för att använda den karaktäristiska Chakra-energin – en begränsad kraft som förstärker dina befintliga attacker och tillåter dig att utföra karaktärsspecifika specialrörelser. Det är helt enkelt väldigt kul att slåss i Naruto.

Tyvärr har utvecklarna bakom Ultimate Ninja Storm gjort sig en riktig otjänst. För snyggt och välgjort som spelet är krävs det mycket innan du kan njuta fullt ut av striderna. För att låsa upp karaktärer och spela fritt måste du först ta dig igenom ett frustrerande tråkigt uppdragsläge. Det är inte roligt att nöta sig igenom ett trist narrativ för att kunna hitta just din favorit bland de spelbara slagskämparna.

Naruto: Ultimate Ninja Storm känns på många sätt som ett klassiskt, halvdant Naruto-spel brukar kännas. För även om man gör det mesta rätt grafiskt och kontrollmässigt, det här är inget Virtua Fighter men likväl ett roligt beat ’em up, så liksom måste man sätta käppar i hjulet på sig själv. Hade folket bakom skippat de tråkiga (och onödiga) delarna av spelet hade det varit riktigt bra. Nu blev det bara mediokert.