Marvel Ultimate Alliance 2 Xbox 360

Marvel Ultimate Alliance 2 är precis vad det låter, en uppföljare till det nu ungefär tre år gamla originalet som jag tyckte väldigt mycket om. Så mycket att jag hade ganska höga förväntningar när jag satte igång Vicarious Visions försök att tolka inbördeskriget i Marvels universum. Spelet är mer seriöst och en aning mörkare än föregångaren, men det är svårt att skaka av sig känslan att det spelet är ganska standard.

Det är nämligen inte mycket som har hänt sedan förra gången vi gjorde den ultimata Marvel-alliansen. Serien har alltid plågats av det och då räknar jag in X-Men: Legends här då de mer eller mindre hör till samma spelserie. Marvel Ultimate Alliance 2 tar det säkra före det osäkra och gör ett spel som rent spelmässigt är mer eller mindre identiskt sin föregångare. Detta på både gott och ont. Då föregångaren var bra känns det fel att ändra ett vinnande koncept, men det är samtidigt nästan skamligt att så lite har hänt på tre år. Du styr som alltid fyra hjältar från olika Marvel-serier och slår dig igenom horder av fiender på olika spektakulära sätt. Detta växlas med väldigt lätt rollspelande där du kan uppgradera olika rörelser och styrkor hos dina karaktärer. Charmen här är att du helt kan välja själv hur dina karaktärer ska utvecklas eller bara låta allt ske automatiskt om du hellre vill spela Ultimate Alliance 2 som ett actionspel. Knappt något har hänt i grundkonceptet alltså.

Nytt är dock Fusion-attackerna som är rörelser två karaktärer kan utföra tillsammans när en mätare fyllts. Dessa är oftast riktigt spektakulära, exempelvis när Storm skapar en orkan av granater tillsammans med Deadpool. De kan dock lika ofta vara ganska larviga och trista som när Wolverine och Gambit bara springer runt tillsammans och slår på allt i deras väg. Attackerna är väldigt användbara men känns aldrig särskilt speciella då de kan användas ofta. Väldigt ofta.

En annan nyhet, som kanske mest tilltalar Marvel-fantaster, är handlingen som nu är mer seriös och förankrad i seriernas värld. Den behandlar serierna Secret War och framför allt Civil War där en misslyckad räd av Nick Fury mot Dr. Dooms slott slutar i katastrof och den amerikanska regeringen vill att alla supermänniskor ska registrera sig. Detta får det att krypa i knogarna på Captain America som gormar något om att det inte är så det går till i USA. Iron Man kontrar med att det är det rätta att göra och en konflikt mellan registreringspositiva hjältar och de med motsatt uppfattning brakar loss. En bit in i spelet får man tillfälle att välja sida i konflikten och uppdragen förändras efter det. Dessutom blir vissa karaktärer otillgängliga, av förklarliga skäl. Du kan exempelvis inte spela som Iron Man om du väljer att skeda med Captain America. Tyvärr hjälper inte den här lilla skillnaden att göra striderna tillräckligt varierade. Efter ett tag tröttnar man på att spöa skurkar och vill ha något med lite mer substans.

Spelet är inte tråkigt, men det är svårt att skaka av sig känslan av att det blir väldigt enformigt, väldigt fort. Det kooperativa läget hjälper till att dämpa denna känsla en aning, men det hindrar inte Marvel Ultimate Alliance 2 från att bli ett spel man spelar genom en gång och sedan förpassar till hyllan. Är serien något helt nytt för dig och du vill stilla din actionrollspeltörst är det dock ett väldigt bra val tills Diablo 3 når butikerna, men om du upplevt förra spelet och X-Mens bravader i Legends kommer du undra vad som egentligen förändrats på tre år.