Tiger Woods PGA Tour 11

Tiger Woods verkar vara en skön kille. En katt med koll. Atletisk och samtidigt med bra pejl på brudar. Visst, helt diskret är han inte, men det verkar faktiskt gå helt okej för honom ändå. Det fanns därför ett svagt brinnande hopp i mitt hjärta att jag i Tiger Woods PGA Tour 11 skulle få lubba runt i Tigers vardag och sola mig i en virtuell version av hans strålgrans. En Woods-simulator. Jag har ju aldrig spelat något ur serien innan, så vad vet jag? Men nej, det visar sig att det faktiskt bara är golf det gäller. Fast det kan väl vara kul ändå.

Tyvärr valde EA att inte gå på South Parks förslag

Först och främst gäller det att slänga ihop en golfare. Alternativen är många, och jag kör igång med grunderna. Etnicitet? Enkelt, hälften asiat, hälften svart, det närmsta det går att komma den fullständigt vansinniga raskompott som är världens bästa golfare. Sen blir det svårare. Då gäller det att använda smak och tycke. Fixa ansiktsform, hudens utseende, hår, ögon och käke. Parametrarna och möjligheterna fullständigt förnedrar vilket Sims som helst. Hoppet om en Woods-simulator tänds igen.

Halvvägs genom karaktärsbyggandet slår det mig: jag har skapat en svart Tommy Lee Jones! Lika bra att göra det fullt ut, tänker jag, och gör mitt bästa för att fullända karaktären. Namn: Tommy Lee Jones. Smeknamn: Shooter. Mycket bättre blir det inte. Nu ska bara golfandet hålla måttet också.

Fast riktigt framme vid golfandet är jag visst inte. Först ska jag hitta vilket av alternativen i menyn som betyder ”spela golf”. Möjligheterna är många, och varje val leder till en rad nya. Det tar som tur är inte någon längre stund att förstå, men har man svårt att bestämma sig kanske man aldrig når banan. Har man ett genuint intresse, och är förjävla anal gällande hur golfen bör vara, är det en guldgruva. För mig är det smått skrämmande.

Sen börjar golfandet. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Faktiskt. ”Tryck A en gång för kraft, sen en gång till för att sikta”. Typ. Old School. Så fort träningsläget sätter igång lär jag mig snabbt att så inte är fallet. Varje slag kräver att man väljer rätt klubba, rätt sorts slag, siktar, väljer om man ska slice:a eller hook:a, vilken spin man ska ge bollen och var på bollen man ska träffa. Bland annat. Slagen görs genom att dra vänster analogspak rakt bakåt och sedan trycka den rakt framåt, något som visar sig lättare sagt än gjort med mina darriga tantfingrar.

För att lägga till ett taktiskt moment i spelet har EA slängt in en helt ny funktion, kallad Fokus. Fokus kan användas till att förbättra precisionen, ge mer kraft till slag, förhandsvisa en putts bana innan man slår den, eller lyfta saker med tanken. Okejdå, kanske inte det sista, men användbart är det. Problemet är att fokuset tar slut. Varje gång man använder det sjunker mätaren, och man måste slå slag utan att använda fokus för att samla nytt. Man måste därför hela tiden avgöra om det är värt att använda sig av det, eller om man ska försöka utan och spara till senare.

Under träningen går det ändå ganska bra. Jag tror mig ha koll på allt jag lärt mig. Hur och speciellt när jag ska använda det verkar solklart. Men väl ute på banan sviker mitt minnet. Jag använder mig av så mycket jag kommer ihåg, men det är långt ifrån allt. Alla tips och tricks tycks ha lämnat mig helt. Kommentatorerna pratar på om banan, vilket tydligen ska hjälpa mig välja strategi, men med alla golftermer som jag inte fattar skulle de lika gärna kunna sitta och förolämpa mig. Mina motståndare kryper sakta men säkert ner på minus, medan jag håller en betydligt högre fart upp i poäng.

Precis som de få gånger jag provat på golf i verkligheten klarar jag mig ganska bra när det gäller att skjuta bollen allt vad man pallar bort mot hålet. Precisionsslagen som följer (puttar i synnerhet) går… sådär. Första tävlingen slutar jag sist. Personen innan mig ligger på par, jag har lyckats samla ihop +31. Förnedrings-tv är vad det är.

När klarar svåra slag, vinner utmaningar och klarar extra svåra träningslägen tjänar man XP. XP används till att förbättra spelarens förmåga att bland annat slå långt och läsa av greenen. Några rundor senare har jag använt ihopsamlade XP-poäng för att slipa min karaktär, och såklart tränat upp mina egna skillz. Jag vinner fortfarande inga matcher, men jag har så fullt upp med att fira min första Birdie för att bry mig.

Inlärningskurvan är ibland ganska brant, men oftast välavvägd och belönande. Något man lär sig tidigt, och som kanske är det viktigaste, är att man måste ta det in i helvete lugnt. Att skjuta från höften är inte att rekommendera. Även om den bultande FPS-älskaren i mig skriker av vånda vid varje tidsödande och välplanerad justering.

Utseendemässigt är spelet inte mycket att tala om. Spelarmodellerna är ganska snygga, men publiken är så ful att en verklig golfpublik nästan verkar bildskön. Tillkommer gör att vädret ofta verkar vara som Aldos frisyr: fullständigt stillastående oavsett påverkan (seriöst, smäll till den med ett järnnia, det är sjukt!). En bild av himmel. Ful.

Tiger Woods PGA Tour 11 är ett bra golfspel. Det kan man inte förneka. En golffantasts våta dröm. Det mesta kan modifieras och ställas om, vilket gör att man kan golfa precis på det sätt man vill. Men det är också ett svårt spel. Det tar tid att lära sig hur allt fungerar och ännu mer tid att bemästra det. Och när man väl gjort det kan man aktivera True Aim och plocka bort allt lullull, vilket lämnar enbart dina ögon och en GPS att lita på. Det är antagligen det närmsta en riktig golfsimulator man kommer med handkontroll. Och såklart stört omöjligt om man inte lägger ner tid på det.

Summa summarum, gillar du golf, och gillar du golfspel som inte flirtar med arkadupplägg, så gillar du antagligen Tiger Woods PGA Tour 11. Om in så gör du nog bäst i att stå över.