Spelvärldens fetaste crossovers (som vi aldrig kommer få se)

Vem hade någonsin trott att Namco och Capcom skulle göra upp i en ultimat slagsmåls-crossover mellan deras storserier Tekken och Street Fighter? Vem hade kunnat ana att ett samarbete mellan Disney och Final Fantasy skulle kunna bli en sådan försäljningssucce? Hur skulle ett spel som innehåller både Ryu och Wolverine kunna vara dåligt? Cross-overs, det är nördvärldens godispåsar. Redaktionen har den här veckan listat de tio cross-overs som vi verkligen skulle vilja se, men som vi förmodligen aldrig kommer att få spela.

Mario Payne
Utvecklare: Nintendo och Remedy
En hel generation växte upp med Nintendo och Super Mario Bros, men med tiden tröttnade många på den barnsliga grafiken och lockades till spel som var mer inriktade på en vuxen publik. För att finna ett sätt att locka tillbaka spelarna satte Shigeru Miyamoto på sig tänkarmössan. Svaret fann han till sist på botten av en saké-flaska. Han ringde snabbt ett samtal tvärs över jorden, till vårt grannland Finland; Närmare bestämt till demonproducenten Sam Lake, som vid tillfället satt i en sauna och pimplade vodka. De samtalade hela natten och när solen gick upp så hade de båda skruvat upp promillen nog för att bilda en samproduktion.

Resultatet lät inte vänta på sig: snart därefter hade de skapat ett actionfyllt noir-epos som utspelar sig i Brooklyn med den stenhårde rörmokaren Mario Payne i huvudrollen. Rykten sa att det inte fanns ett igentäppt avloppsrör som Mario inte kunde fixa och livet lekte för den unge rörmockaren. Han trivdes med sitt jobb och var lyckligt gift med Svamprikets prinsessa Peach. Men hela hans tillvaro vändes upp och ner den dagen då han kom hem efter jobbet och gjorde en fasansfull upptäckt: Peach var bortrövad av den ökända gangsterbossen Bowser!

Du tar kontrollen över en hämndlysten Mario och ger dig ut på jakt i ett regntungt New York. Du måste hoppar längs hustaken, springa genom stadens gränder, smyga fram i kloaksystemet och skjuta din väg ända fram till Bowsers herrgård, där Peach hålls fången. Det behöver väl knappast nämnas att spelet blev en enorm succé och såldes i miljontals exemplar världen över.

EA Sports presents: Iceketball 2011
Utvecklare: EA Sports
EA-sports insåg att de ville locka till sig fler konsumenter än bara sportfånar till sina spel. Därför beslutade de sig för att göra det mest blodiga och oetiska spel som någonsin gjorts inom ramarna för vad ett sportspel är. Att blanda ishockey och basketboll tyckte de lät som en alldeles utmärkt idé av någon outgrundlig anledning, och visst blev det en succé! Icketball har lockat fler nya spelare till sportgenren än Birtney Spears lockat IQ-befriande tonåringar till sina spelningar.

Spurta fram över isen, kroppstackla undan motspelarna, sno åt dig bollen och dribbla mot korgen. I endast shorts och T-shirt får du se upp för motståndarnas klubbor, som här inte fyller annan funktion är som tillhyggen, och se till att inte hamna under när en skridskoklädd gigant tar mark efter en dunk. Spela som Mighty Bull-Ducks, Harlem Mapletrotters eller något av de otaliga andra allstar-lagen.

The Legend of Zelda – Heavy Rain
Utvecklare: Nintendo och Quantic Dream
Zelda kidnappas av Ganon, Link slåss mot Ganon, Link räddar Zelda. Ja, vi fattar Nintendo! Den legendariska studion kände att det var dags att putsa upp den gamla äventyrsserien och slänga in lite nervpirrande krydda. Då de på Nintendos kontor mest leker lekar, lät man en runda sten, sax och påse avgöra mellan diverse spel som skulle kunna agera inspiration till förnyelsen av den grönklädde pojkens bravader. Och vad är mer nyskapande än Quantic Dreams interaktionsdrama Heavy Rain? Nej, det var vad Miyamoto sa när han vann med sax över Koji Kondos papper.

The Plot: Link inser att Zelda återigen blivit kidnappad, men denna gång har Ganon valt att leka lite med Links psyke. När vår protagonist vaknar upp i sin träkoja ligger det en bandspelare bredvid kudden. En inspelning säger åt honom att han bara har några få dagar på sig att hitta Zelda innan hon drunknar i det pågående ovädret.

På äventyrets stig får Link, på riktigt, visa oss spelare hur mycket han egentligen älskar Zelda. Att samla skatter, spela flöjt och rida häst fungerar inte riktigt som ömhetsbevis i det moderna samhället. Följ istället Link när han sågar lemmar, steks levande och jagas av FBI över Hyrules slätter, letandes efter Zelda, vars liv sakta men säkert släcks i det tunga regnet.

Sonic at the F1 2011
Utvecklare: Sega och Codemasters
När högsta hönset på Sega West, Mike Hayes, ställde sig upp och utannonserade det helskruvade samarbetet med Codemasters trodde nog hela världen att han skämtade. Eller hade förlorat förståndet. Hur det ligger till med det där andra är såklart omöjligt att veta, men något skämt var det inte. Bilderna på blänkande bilhuvar, mörka däckspår och en styck blå igelkott var fullständigt seriösa.

Storymässigt var spelet förstås en bagatell: Dr. Eggman hade hjärntvättat F1-världens bästa förare och hans racingstall hade växt till det ohotat största. Men fusk och falskspelande är inget Sonic kan stå för och, backad av sitt alldeles egna team gjorde han allt för att putta ner giganten från tronen. Inget som vinner några Oscars precis.

Men online får spelet liv. Förare från hela världen kan mötas i olika spellägen där man väljer mellan illsnabba vrålåk och Sonic:ar i olika färger. Kottarna har överlägset bäst acceleration och kurvhantering, men bilarna är ohotade när det kommer till toppfart, och om det blir lite ruffigt på banan är det Sonic som får se sig slagen (och överkörd).

Tekken Språk
Utvecklare: 5th Cell
När Nintendo började komma med allt fler spel som inte bara var underhållande, utan även utbildande, var Sony inte sena med att börja kläcka liknande idéer till sina konsoler. Men mellan utvecklingen av 3D-spel och svingande lanseringar av Move fanns det inte mycket tid att engagera sig i denna nya kunskapstörstande causal-publik. När man sedan under E3 2010 gjorde en stor grej av att återlansera Playstation Portable som det enda valet för riktiga hard-core games fick man också en briljant idé. En marknad som ingen ännu tagit - kunskapstörstande hard-corespelare! Sony språkade lite med Namco, som lite surt gick med på att låna ut Tekken som platsform för det nya kunskapsspelet, som skulle utvecklas av Scribblenautsveteranerna 5th Cell. Enligt utsago ska en representant från Namco sagt att "Kan vi samarbeta med Capcom, kan vi samarbeta med vem som helst".

Resultatet blev "Tekken Språk" ("Tekken Beat Lingo" i USA, och "Super Nihongo Tekken punch awesome 3" i Japan). Med grafikmotorn från Tekken 5: Dark Ressurection och spelmekaniken från Scribblenauts 2 gäller det i detta spel inte bara att vara flink i fingrarna, utan dessutom ska man kunna stava rätt. Spelet blev inte oväntat en försäljningsflopp, trots sina nästan obegränsade ordkombinationsmöjligheter. Bland vissa hard-core grupper har spelet fått närmare kultstatus, detta bland annat för de väldigt innovativa specialattackera "farmorsparaplydrakpungspark" och "fallande badkar".

Katamari Rising
Utvecklare: Capcom och Namco
Japanerna kan som inga andra. Vem annars skulle få idén att blanda in ultrakulörta prinsen av kosmos i våldsfesten Dead Rising? Och vem skulle lyckas så fantastisk väl med det? Teorierna om spelets uppkomst är många, men visst såg Keiji Inafune lite rödögd och fnittrig ut när han visade upp det?

Zombieviruset har vidare spridits över världen, och när kungen av kosmos ser vad som är i görningen inser han att det krävs handling! Inte av honom såklart, sonen hans duger gott och väl. Så, prinsen finner sig i en stad fullproppad med odöda och bara en klistrig boll som vapen. Först är det bara zombifierade insekter som kan rullas upp, men i takt med att bollen växer fastnar allt större varelser. Snart står prinsen där, med en boll täckt av stönande lik som tuggar lite på varandra för att få tiden att gå.

Soul Calibur Xtreme Beach Vollyboll
Utvecklare: Team Ninja
Som över en natt insåg den japanska spelbranschen att det fanns en kvinnlig gamerpublik och att man också kunde få dem att köpa mediokra produkter om man helt enkelt anspelade tillräckligt mycket på sex. Med det enorma gensomslaget för Shonen Ai och Yaio-kulturen i väst, utöver de klassiska Fanfiction-nätverken, fanns det helt plötsligt en ny typ av marknad. Team Ninja var inte sena att slå mynt av insikten, och tillsammans med Soul Caluburs huvuddesigner Hiroaki Yotoriyama utvecklade de Soul Calibur: Xtreme Beach Vollyboll.

I denna spin-off på den hyllade fightingserien har ett antal av Soul Caliburs manliga karaktärer kidnappats till en öde ö, av en galen rik kvinna som håller dem där av någon anledning som är så vag att den inte ens brys om att förklaras. Då det finns gott om vita stränder, alkohol och suggestiv mat misstycker inte killarna, utan spenderar sina dagar med att sola, stretcha och smörja sololja på varandra. Ja, och bland spelar de vollyboll också, det stod i alla fall något om det på spelets baksidetext. Spelet har naturligtvis blivit en stor succé (observera att då spelet fick bra kritik från bland annat gaymer.com så var det inte på något vis riktat till den manliga homosexuella publiken, eftersom bögar som spelar fortfarande inte existerar enligt de flesta), även om det fått en del kritik för att vara alt för sexistiskt. Exempelvis kan man ställa in storleken på vissa av männens kroppsdelar i en funktion kallad "package meter", där man också kan ändra hur mycket dessa kroppsdelar ska dingla när karaktärerna rör sig. En del lobbygrupper upprördes naturligtvis av detta, men de pubertala flickor som blev spelets primära målgrupp brydde sig inte, utan fortsatte lugnt att låsa upp mindre och mindre y-fronts, samt se på när Li Long blir matat med jordgubbar av Kilik.

Kane and Blinx: Cat days
Utvecklare: IO Interactive och Artoon
Det gick inte så bra för Kane and Lynch. Berättelsen hyllades men spelet i stort fick ytterst ljummen kritik. För Artoons Blinx: The Time Sweeper var resultatet liknande: ett unisont ”meh” från spelpressen. Men så kom det sig att de två utvecklarna möttes över en stor stark (finns det egentligen något annat sätt att träffa en dansk?) och en idé, lika delar genial och vanvettig, tog form.

Kane har satt sig i skiten igen. Han måste ha tag i pengar – och det snabbt. Han kommer upp med en plan för att råna en värdetransport, men kan inte göra det ensa. Han slår en signal till den enda person som han vet kan hjälpa honom: Blinx. Tillsammans använder de Blinx förmågor att manipulera tiden och Kanes förmågor att se ut och låta förjävla hård. Allt verkar gå bra, men saker och ting blir plötsligt mer komplicerade när de två råkar skjuta presidentens dotter och slå ett hål i tidsrymden.

Hyllat för sin innovativa spelmekanik och sitt nyskapande berättande överträffade Kane and Blinx karaktärernas alla tidigare installationer. När det gällde reaktionen från spelpressen, i alla fall. Försäljningen var inte riktigt lika succéartad. Efter att ha blivit besvikna av alla tidigare spel var det få som lät sig lockas av den udda blandningen. Tyvärr, såklart, eftersom vi alla gärna sett att utvecklarna fick släppa sin nästa stora idé: Wayne and Lynch, med Batman i en av rollerna.

Titel: Leisure Suit Tiger: Woods in the bush
Utvecklare: Sierra och EA Sports
När Tiger Woods otrohetsaffärer smälldes upp på löpsedlarna i global skala trodde många att hans dagar som golfproffs var räknade. Men inte EA Sports – istället slog de mynt av händelserna och tillsammans med Sierra skapade de ett självbiografiskt spel där man får spela som Tiger Woods och uppleva hans erotiska eskapader från första parkett.

Spelet består av två delar: den ena utspelas på dagtid och fungerar som Woods tidigare golfspel, men med undantaget att man kan springa in i närmsta buske och bedriva otukt med alla älskarinnor som man samlat på sig under spelets gång. Den andra delen utspelas nattetid och består av ett gammalt hederligt peka-klicka äventyr, som går ut på att jaga kjoltyg i staden man befinner sig i. Ju fler golfturneringar man vinner under dagen, desto hetare brudar kommer flockas runt en på natten. Men det gäller att vara väldigt försiktig så att Tiger inte blir ertappad av sin fru, för då har han puttat bollen i hålet för sista gången.

Tom Clancy’s Hawk’s Underground
Utvecklare: Ubisoft och Neversoft
Det händer allt som oftast att kända spelserier stagnerar och hamnar på sparlåga. Att döda terrorister och grinda rails i spel efter spel tröttnar man på, till sist, och nytänkande är därför välkommet. En av de mest populära fps-spelen på senare tid framkom egentligen av en ren slump då best-seller författaren Tom Clancy var ute och tog en promenad. När han stannade för att knyta skorna så var det väldigt nära att han blev omkullknuffad av ynglingar på skateboard. Han önskade att han hade haft med sig sitt hagelgevär för att skadeskjuta de brädåkande pojkspolingarna som straff för deras oförsiktighet. Där och då formades de första idéerna som sedan kom att bli ett lukrativt samarbete mellan honom och skateboardproffset Tony Hawk.

I en närstående framtid har Amerikas president totalförbjudit all form av extremsport. En grupp rebelliska skejtare godtar inte lagen och beger sig därför ut och gör hela Washington till en enda gigantisk skatepark. Detta medför att kaos och anarki utbryter, och den hemliga specialstyrkan Ghost-Force sätts in för att med våld återta huvudstaden. I denna actionberikade förstapersonskjutare axlar spelaren rollen som GF-soldaten Conrad McCoy, som inte skyr några medel när det kommer till att slutföra uppdraget.

Trots att enspelarkampanjen är engagerande och underhållande, så är det ändå flerspelarläget som rönt mest framgång och blivit väldigt populär inom e-sport. Det ena laget spelar som Ghost-Force, medan det andra laget spelar som skejtarna. Förutom de klassiska spellägena King of the Hill, Capture the Flag och Team Deathmatch så finns det exklusiva Grab the Skateboard, där alla spelar mot alla och det gäller att göra skatetrick för att få så hög poäng som möjligt. Problemet är att det bara finns en enda skateboard på hela banan och därför måste spelarna kämpa om den, vilket oftast resulterar i ett enda kaosartat gatlopp efter den som för tillfället har brädan i besittning.