Infinity Ward är far till alla barnen
Om jag säger att du skall nämna ett krigsorienterat förstapersonsskjutare kommer du med all sannolikhet nämna ett spel stöpt ur en mall. Denna mall, som till mångt och mycket inte existerade innan år 2000, florerar nu likt en sjukdom i spelvärlden och verkar aldrig vilja lägga sig. Det är en, på ett kreativt plan, nedbrytande sjukdom som långsamt äter upp originalitet och vi har Infinity Ward att tacka för allt.
Allt började 1998 då Steven Spielbergs film ”Rädda Menige Ryan” hade premiär och blev en enorm succé. Den visade en sällan skådad bild av andra världskriget med grafiska scener fyllda med blod, ångest och inälvor. Filmen vann 4 Oscars och blev ett landmärke för krigsdraman. 1999, ett år efter filmen släpptes, regisserade Steven Spielberg ännu ett kapitel krigshistoria som även det skulle komma att bli ett landmärke - ”Medal of Honor”.
Spielbergägda DreamWorks Interactive producerade och det släpptes av Electronic Arts till Playstation. Spelet fortsatte i samma bana som fick ”Rädda Menige Ryan” att bli så omtyckt och blev även det en stor framgång. Verkliga öden i ett smutsigt krig målades upp av pixlar på tv-skärmen och en hel spelvärld höll andan. De skulle dock ta ytterliga några år innan konceptet blommade ut till något som skulle bli betydande för en hel genre.
2002 släpptes det första spelet i Medal of Honor-serien till PC. Spelet gjorde något otroligt smart som ingen tidigare presterat i samma utsträckning: en interaktiv ”Rädda Menige Ryan”. Spelaren fick uppleva krigets fasor själv - direkt från skyttegravarna. Man målade upp just de scener från filmen som så många lagt på minnet och lät dig som spelare se varenda skott, uppleva varenda ångestladdad granat och försöka överleva kaoset som var landstigningen i Normandie.
Dreamworks krigsspel hade en otroligt stark historia för sin tid och en autentisk inramning som skulle komma att trollbinda en hel spelvärld. Krig hade aldrig varit så inbjudande och andra världskriget hade tagit sitt första stadiga steg i spelvärlden och publiken skrek efter mer.
Ett år senare släpptes Call of Duty, ett spel som tog estetiken till nya höjder. Där Medal of Honor var ett spel från en amerikansk synvinkel och du ensamt störtade hela det tyska riket var Call of Duty något helt annat. Spelet gjorde dig mer mänsklig och skildrade fler livsöden än bara ditt egna. Spelaren hade medhjälpare med sig och kunde uppleva kriget från tre olika synvinklar; USA, England och Sovjet. Här fanns en, för sin tid, ovanlig miljövariation. Ena stunden var du bland gröna fält och attackerade tyskar som engelsk soldat för att i nästa stund som ryss försöka överleva med minimala resurser bland bombhärjade ruiner i hjärtat av Sovjet. Spelet tog allt som gjorde Medal of Honor till en hyllad titel och multiplicerade det med tio.
Att spelet blev som det blev är och andra sidan kanske inte helt märkligt, då alla 22 personer som arbetade med att göra Call of Duty tidigare var anställda för spelstudion 2015 Inc. Samma spelstudio som var ansvariga för, just det, Medal of Honor. Dessa 22 personer skulle komma att bli ett av världens mest framgångsrika studios.
Infinity Ward kallade de sig, de som gjorde det spel som med sin miljövariation, sin berättarteknik och sin starka online del skulle forma alla spel som utspelade sig under andra världskriget. Medal of Honor må ha startat ångvälten, men Call of Duty gjorde den större och fetare och var utrustad med en nästan oövervinnelig motor. Spelvärlden skulle aldrig bli sig lik igen.
Efter vad som kändes som tusen andravärldskrigetspel, varenda ett exakt likt sin föregångare, började en tyst klagan uppstå. Tyskarna började bli för enformiga att skjuta. En hel spelvärld höll på att stagnera och man ville ha något nytt. Man ställde allt högre krav på spel och man hade sedan länge bytt ut ”Rädda Menige Ryan” mot mer aktuella filmer och krig. Det var dags att vända blad.
Call of Duty 4: Modern Warfare släpptes till Xbox 360, Playstation 3 och PC 2007. Det skulle mätta varenda spelare i världen och skapa den nya mallen som idag är rådande för moderna krigsspel. Spelet målade upp en kuliss som kändes aktuell och tilltalande. En enad spelpress hyllade det för dess inbjudande single-player och ett nästan revolutionerande onlineläge. Detta till trots att konkurenter som Halo 3 precis hade släppts med ett omfattande onlineläge.
Modern Warfare utspelades 2011 där du axlar soldater som skall stoppa ett inbördeskrig. Spelaren lotsas genom en skickligt berättad historia som är starkt regisserad och sällan låter dig gå utanför ramarna. Explosionerna smäller högt och du har en arsenal av toppmoderna vapen och redskap som du skall ta dig segrande ur spelet med. När du är klar väntar en enorm värld på internet där erfarenhetspoäng, skicklighet och ständigt väntande fiender skapar ett expansivt mervärde. Detta blev i sin tur en mall, den ur-mall som alla spel från och med nu skulle komma att använda sig av.
Hos konkurrenterna vill alla ha en bit av kakan. När andra världskriget visat sig vara en urvattnad epok är det nu det moderna kriget som är den stora kassakon och alla kopierar Infinity Ward. Man bygger spel runt en hårt regisserad historia med ett tillhörande onlineläge och allt kryddat med samma kontroll, samma detaljer och samma uppbyggnad som Modern Warfare. Men till en bekymmersam kostnad. En otroligt hög kostnad.
Genom att använda sig av ett säkert koncept som ger utdelning med minimala risker behöver man inte längre investera i projekt som kan bli potentiella förluster. Den skaparlusta som fanns på 90-talet är till mångt och mycket borta och man hymlar inte ens längre med att man härmar det som redan fungerar.
Infinity Ward har omedvetet blivit far till alla barnen och skapat en nästan totalt stagnerad spelkultur. När du startar ett spel är allt från onlineläget till kontrollen redan i din ryggrad, miljöerna och ramberättelsen är även de säkert precis lika inlärda - och det är inte bara Infinity Wards fel, det är även ditt.
Idag blir vi exalterade över spel som Call of Duty: Black Ops, trots att det inte tillför någonting nytt överhuvudtaget. Vi följer i det spår som utgivarna lagt framför oss utan att ifrågasätta deras intentioner. Det har blivit en ensidig och tråkig värld där kreativitet inte längre är välkommen. Studion som föddes ur 22 personers kretivitet och vilja må ha skapat det som skulle komma att forma större delen av 2000-talet - låt det bli du och jag som formar det som komma skall. Ta lite penicillin och se till att bli botad från den sjukdom som råder. Plocka upp de spel som släpps i skymundan, hylla de utvecklare som vågar lämna ramarna och för guds skull: sluta aldrig spela!
+ Christoffer Sahlin | 9 nov 2010 15:15Spielbergägda DreamWorks Interactive producerade och det släpptes av Electronic Arts till Playstation. Spelet fortsatte i samma bana som fick ”Rädda Menige Ryan” att bli så omtyckt och blev även det en stor framgång. Verkliga öden i ett smutsigt krig målades upp av pixlar på tv-skärmen och en hel spelvärld höll andan. De skulle dock ta ytterliga några år innan konceptet blommade ut till något som skulle bli betydande för en hel genre.
Dreamworks krigsspel hade en otroligt stark historia för sin tid och en autentisk inramning som skulle komma att trollbinda en hel spelvärld. Krig hade aldrig varit så inbjudande och andra världskriget hade tagit sitt första stadiga steg i spelvärlden och publiken skrek efter mer.
Ett år senare släpptes Call of Duty, ett spel som tog estetiken till nya höjder. Där Medal of Honor var ett spel från en amerikansk synvinkel och du ensamt störtade hela det tyska riket var Call of Duty något helt annat. Spelet gjorde dig mer mänsklig och skildrade fler livsöden än bara ditt egna. Spelaren hade medhjälpare med sig och kunde uppleva kriget från tre olika synvinklar; USA, England och Sovjet. Här fanns en, för sin tid, ovanlig miljövariation. Ena stunden var du bland gröna fält och attackerade tyskar som engelsk soldat för att i nästa stund som ryss försöka överleva med minimala resurser bland bombhärjade ruiner i hjärtat av Sovjet. Spelet tog allt som gjorde Medal of Honor till en hyllad titel och multiplicerade det med tio.
Att spelet blev som det blev är och andra sidan kanske inte helt märkligt, då alla 22 personer som arbetade med att göra Call of Duty tidigare var anställda för spelstudion 2015 Inc. Samma spelstudio som var ansvariga för, just det, Medal of Honor. Dessa 22 personer skulle komma att bli ett av världens mest framgångsrika studios.
Efter vad som kändes som tusen andravärldskrigetspel, varenda ett exakt likt sin föregångare, började en tyst klagan uppstå. Tyskarna började bli för enformiga att skjuta. En hel spelvärld höll på att stagnera och man ville ha något nytt. Man ställde allt högre krav på spel och man hade sedan länge bytt ut ”Rädda Menige Ryan” mot mer aktuella filmer och krig. Det var dags att vända blad.
Call of Duty 4: Modern Warfare släpptes till Xbox 360, Playstation 3 och PC 2007. Det skulle mätta varenda spelare i världen och skapa den nya mallen som idag är rådande för moderna krigsspel. Spelet målade upp en kuliss som kändes aktuell och tilltalande. En enad spelpress hyllade det för dess inbjudande single-player och ett nästan revolutionerande onlineläge. Detta till trots att konkurenter som Halo 3 precis hade släppts med ett omfattande onlineläge.
Hos konkurrenterna vill alla ha en bit av kakan. När andra världskriget visat sig vara en urvattnad epok är det nu det moderna kriget som är den stora kassakon och alla kopierar Infinity Ward. Man bygger spel runt en hårt regisserad historia med ett tillhörande onlineläge och allt kryddat med samma kontroll, samma detaljer och samma uppbyggnad som Modern Warfare. Men till en bekymmersam kostnad. En otroligt hög kostnad.
Genom att använda sig av ett säkert koncept som ger utdelning med minimala risker behöver man inte längre investera i projekt som kan bli potentiella förluster. Den skaparlusta som fanns på 90-talet är till mångt och mycket borta och man hymlar inte ens längre med att man härmar det som redan fungerar.
Idag blir vi exalterade över spel som Call of Duty: Black Ops, trots att det inte tillför någonting nytt överhuvudtaget. Vi följer i det spår som utgivarna lagt framför oss utan att ifrågasätta deras intentioner. Det har blivit en ensidig och tråkig värld där kreativitet inte längre är välkommen. Studion som föddes ur 22 personers kretivitet och vilja må ha skapat det som skulle komma att forma större delen av 2000-talet - låt det bli du och jag som formar det som komma skall. Ta lite penicillin och se till att bli botad från den sjukdom som råder. Plocka upp de spel som släpps i skymundan, hylla de utvecklare som vågar lämna ramarna och för guds skull: sluta aldrig spela!
Kommentarer
vart då och vilka? tycker det är samma om och om igen. FPS genren är rätt så död för mig men ändå fortsätter jag detta evighets spelande av cod. börjar nog lira cod4 igen eller 2.
men gud vilket gnäll om att genren stagnerat. Det är bra spel. If it ain´t broken don´t fix it. Det finns nog med kreativa genrer och titlar så inte dör vi av att en serie inte rör sig fram rent tekniskt? När det gäller CoD så bryr jag mig inte om dom inte ändrar konceptet bara det hänger med tekniskt
Infinity Ward är den bästa spel studion som har existerat, de har, precis som du nämnde, varit en förebild för de flesta inom spel världen. Är ganska trött på att Infinity Ward inte får ha ensamrätt på Cod serien, då jag vet att de kunnat göra spelen 10 gånger bättre än Treyarch. Där är min åsikt :/
Jag kallar det CoD Och modern warfare. I mina ögon gör Infinity ward Modern warfare och treyarch CoD. Jag älskar treyarch och förstår inte varför folk inte gillar WAW. Man hör ofta att det ogillas, men aldrig varför
Jag har inte spelat Black Ops och jag tror att det kan vara riktigt roligt, precis som Modern Warfare 1 och 2. Det är precis det som är problemet. Black Ops verkar i mina ögon vara samma sak som MW fast med en lite annan inramning. Jag längtar till ett riktigt revolutionerande förstapersons-spel.