 |
Från Norrland till Skåne Det har blivit en del flyttande under åren för Kristoffer, då han varit bosatt i både Umeå och Stockholm under sin studieperiod. Men flytten till Skåne har definitivt varit det största steget. Steget från Vilhelmina till Umeå däremot ser han mest som en naturlig utveckling då de flesta av hans vänner också började studera vid universitetsstaden. Flytten till Skåne jämför han med att flytta till ett nytt land i flera aspekter, mycket på grund av miljöskillnaden och att han lämnat kvar många av sina vänner från studietiden kvar i Norrland.
Under den tid han varit anställd på Massive Entertainment har Kristoffer pendlat från Lund, där han och sambon Jenny varit bosatta, till kontoret i Malmö. Men nyligen bestämde de sig båda för att faktiskt flytta till Malmö för att minska på resekostnader bland annat.
- Jag har pendlat från Lund till Malmö större delen av vintern, och som norrlänning kan man bli lätt frustrerad över tåglinjer som stannar helt bara det är två centimeter snö på marken och bilförare som kör som om det vore sommar på glashalka.
Det är ingen tvekan om att han trivs med sin nuvarande tillvaro. Trots allt jobbar han med precis det han hoppades på när han påbörjade sina studier vid Umeå Universitet. Men även om han varit väldigt målmedveten med sin karriär valde han i början mellan att satsa på antingen musiken eller programmeringen. Hans två absoluta huvudintressen i livet.
- Eftersom det här var mitt i IT-bubblan verkade programmering vara det absolut hetaste man kunde pyssla med så det fick bli det. Sen var man ju medveten om att bubblan skulle spricka när som helst, men jag räknade kallt med att saker och ting skulle vara på en mer sansad nivå igen när jag läst klart och med lite verklig kompetens skulle det inte vara några problem att hitta jobb.
När det stod mellan att välja vid vilket universitet han skulle studera var Umeå Universitet ett självklart och naturligt val, även om han under en kortare period lekte med tanken att läsa vid Chalmers. Men fördelarna med att stanna och plugga i Norrland vägde över. Via kontakter visste han att det datavetenskapliga programmet höll en hög klass och egentligen saknade motstycke någon annanstans. Idag finns det förstås ett större utbud på programmeringsutbildningar på högskolenivå, även flera mer inriktade på just datorspelsutveckling.
- Men jag tror inte jag hade sökt till en sådan ändå.
Kristoffer menar på att just den typen av utbildningar inte riktigt ger den bredd och flexibilitet som egentligen krävs i branschen. Som programmerare tjänar man enligt honom mer på att söka något med mer inriktning på matematik. Ett av huvudskälen som han ser det är att utvecklingen inom programmeringen går så snabbt att det blir svårt för de specialiserade utbildningarna att hänga med.
Studietiden minns han med glädje och känner sig väldigt tillfreds med den utbildning han valt. Dessutom har tiden vid Umeå Universitet gett honom chansen att knyta ovärderliga kontakter som sedan hjälpt honom i karriären.
- Mitt första jobb inom branschen fick jag via kontakter jag knutit under utbildningen och mitt andra jobb kom som en följd av att jag gjorde mitt examensarbete på företaget Coldwood Interactive i Umeå.
Efter två tidigare jobb blev det sedan lättare för Kristoffer att söka sig vidare i branschen, nu även med bra meriter i bagaget. Han påpekar att det är väldigt bra med en universitetsutbildning bakom sig, men ska man verkligen slå sig fram i spelindustrin som programmerare måste man även vara tidigt ute med att samla på sig meriter och arbetslivserfarenhet och visa på ett brinnande intresse.
Inom sig när Kristoffer en stark vilja att vidareutvecklas inom sitt yrke och ser det på många sätt som det perfekta jobbet för just de möjligheterna.
- Det bästa med att jobba med spel är friheten. Eftersom det enda som egentligen är satt i sten när man går in i de flesta spelprojekt är datumet då spelet ska släppas finns det en väldig frihet att styra vad spelet faktiskt ska bli. Flexibilitet och föränderliga mål är något som passar mig personligen utmärkt, men det är inte något som fungerar för alla.
Brist på inspiration saknas det inte heller, trots att det är en stressig bransch.
- Egentligen blir man inspirerad på olika plan. Dels finns det saker som inspirerar en som programmerare och sen blir man inspirerad som spelmakare - den kreativa sidan.
Det råder förstås stor konkurrens om kunderna mellan spelföretagen, och det är inte ovanligt att spelföretag går i konkurs eller köps upp av andra företag. Men Kristoffer är inte direkt orolig och ser sig själv kunna jobba kvar i branschen i åtminstone 15 till 20 år.
- Förhoppningsvis blir branschen stabilare i takt med att de som jobbar i den blir äldre och klokare. Inom överskådlig framtid tror jag däremot definitivt att jag kommer att fortsätta jobba med spel. Man kan väl se det så här; så länge det fortsätter vara kul kommer jag att fortsätta.
Han vill även rikta några visdomsord till unga studenter som vill skapa sig en egen karriär inom datorspelsindustrin. Det viktiga som han ser det är att kunna visa upp sin kompetens konkret och att ha nog med kunskap. Alltså inte bara kunna grunderna, utan även ha flexibiliteten att kunna anpassa sig till datorutvecklingens ständigt ökande krav.
- Koda på fritiden! Skriv egna små spel! Läs hellre fler matematikkurser än programmeringskurser!
Tidigare publicerad på Umeå Universitets alumnwebb: http://www.alumni.umu.se/alumnprofilen/gronlund.html
+ Johan Eklund | 24 jul 2006 12:30
|
| Kommentarer |
|
Anonym | 24 jul 2006 16:19
Skåne visst är här fint. Är kristoffer skribent här på sidaN?
|
|
|
Nej, han skriver inte för Gameplayer eller någon annan sajt/publikation. Han jobbar heltid på Massive med WiC för närvarande.
|
|
|
 |
|
|
 |
 |
|
 |
