Porriga Nintendo
På företaget Nintendo Koppai, "i himlens händer", tillverkades det spelkort till det traditionella spelet hanafuda. En kortväxt, liten japan vid namn Fusajiro Yamauchi hette ägaren och via de egna butikerna i städerna Kyoto och Osaka tjänade han precis tillräckligt mycket pengar för att överleva dagen. På ett annat håll i landet spenderade den japanska maffian, yakuzan, en hel del pengar på hasardspel och hanafuda var ett populärt spelobjekt. Yakuzans intresse för hanafuda ökade efterfrågan på dessa spelkort och den japanska maffian kom snart i kontakt med Fusajiro Yamauchi för att utöva påtryckningar på att Nintendo Koppai skulle tillverka fler spelkort. Herr Yamauchi må ha känt lite obehag av att samarbeta med yakuzan till en början men insåg snart att hans lycka var gjord. När han 1929 gick i pension efterlämnade han kontrollen över Japans största korttillverkare i svärsonens händer.
Spelkortshysterin fortsatte i flera år, västerländska spelkort introducerades in i de japanska hemmen och Nintendo hann till och med skriva på ett avtal med Walt Disney för tillverkning av spelkort med disneymotiv. Nintendo var vid det här laget ett storföretag på jakt efter nya marknader men kom att misslyckas på de flesta nya affärsområdena man tog sig in på. Bland annat gav man in sig på snabbrismarknaden för att floppa totalt och senare öppnades det ett "kärlekshotell" där man kunde hyra rum för en timme i taget... Det sägs till och med att företagets dåvarande vice direktör, Hiroshi Yamauchi, var en av stamkunderna. Nintendo har alltså varit allt annat än det barnvänliga företag vi har kommit att lära känna. Som sagt dock föll dessa affärer isär och skapade ekonomiska problem för de före detta spelkortstillverkarna.
1964 togs äntligen det beslut som skulle göra Nintendo till det företag det är idag, en underavdelning med det enkla namnet Games startades och en erkänd spelmakare vid namn Gumpei Yokoi sattes upp på lönelistan. Yokoi blev snart rena guldgruvan med uppfinningar som Ultra Hand, Ultra Machine, Ultra Scope och Love Machine. Gumpei Yokoi skrev också kontrakt med Sharp Electronics och började använda deras komponenter i sina leksaker och detta ledde till att Nintendo kom att bli det första spelföretaget i världen att använda elektronik i sina leksaker.
Nintendos spelavdelning växte så att det knakade och den ena uppfinningen efter den andra blev en storsäljare. Guldåldern varade ända tills mitten av 1970-talet då en oljekris kom att knäcka en strålande marknad. Desperata efter en fortsatt inkomst, bestämde sig Nintendo för att börja satsa på tv-spel och ännu en gång stod Gumpei Yokoi i spetsen. Första produkten att komma ut från satsningen blev Color TV Game 4, en pong-klon som kopplades till tvn. Denne efterföljdes av Color TV Game 6 och senare Game 15. 1980 blev Gumpei Yokois hemliga projekt klart och Game & Watch såg dagens ljus för att ta världen med storm.
Eftersom det är spelpojken vi är intresserade av så snabbspolar vi cirka 9 år in i framtiden och kommer fram till ännu ett av geniet Gumpei Yokos projekt, Game Boy. Året är 1989 och den här bärbara konsolen som drevs av fyra stycken AA-batterier revolutionerade spelhistorien. Hur många gånger hade vi inte skrutit över hur vi spöade farsan på Mario där hemma? Nu kunde vi bevisa för resten av klasskompisarna exakt hur bra vi var. Tetris, Mario Land, Metroid och Link's Awakening, den monokroma skärmen var porten till en nöjesdimension av sällan skådad slag. Vi förlorade oss i sovjetiska pussel och fängslades av Shigeru Miyamotos oförglömliga storverk.
Nintendo visste bättre än att sätta sig ner och slappna av, det gällde att hålla oss spelare i gång. 1994 släpptes Super Game Boy, en kassett som kopplades till 16-bitars konsolen Super Nintendo och fick oss härmed att njuta av Game Boy-titlarna på storskärm. Vissa av oss förstod inte meningen med Super Game Boy, en kassett som hade i uppgift att begränsa den frihet som Game Boy stod för. Andra var hur glada som helst över att spela Mario Land 2 på tv:n.
1995 såg en 32-bitare dagens ljus och som en vampyr dog den plågsamt i samma ögonblick, det är Virtual Boy jag talar om. Möjligen världens mest feldesignade konsol, någonsin. För att begagna sig av Virtual Boys spelvärldar var man tvungen att ta på sig en sjuk korsning av glasögon och hjälm, fullt utrustad såg man ut som en C-films rymdhjälte. När man sedan startar ett spel så utspelar den sig i en skärm precis framför ens ögon och efter högst en halvtimmes speltid så drabbas man av akut migrän. När man på Nintendo hade byggt upp spelen på en bas av röda och svarta polygoner så tvivlar jag hårt på att de kom att bry sig om sådana petitesser som det mänskliga ögat eller hjärnans förmåga att sortera grötig grafik. Av 18 släppta spel var det ett enda som var, relativt sett, spelbart. Nintendo valde att glömma det hela och säkerligen skylla bort floppen på en firmafest som gått överstyr.
Ett år senare kom Game Boy att skönhetsopereras och trendigt nog fick den ett extra namn, Game Boy Pocket var fött. Idén om en mindre Game Boy som dessutom skröt med längre batteritid var en direkt reaktion mot konsumenternas önskningar. Nintendo tjänade pengar och folket var glada. Succén fortsätter två år senare då Game Boy Color introduceras på marknaden. Som namnet antyder hade Game Boy Color en färgskärm, nåja, färgskärm och färgskärm. Istället för bara den tråkiga gröna färgen så kunde man nu se rött också, inte värst revolutionerande men effekterna märktes ändå. Samtidigt släpptes det första Pokémon-spelet och en guldkalv utan like tyngde Nintendo-bossarnas fickor. Vi samlade pokémon, pocket monsters, som aldrig förr... 148 stycken, 149... 150! 151, 152, de tog aldrig slut. En oändlig källa av småmonster och en tillsynes oändlig källa av inkomster för företaget.
Vi spolar lite mer, fram till 2001 då Game Boy slog alla världens rekord med 100 miljoner sålda enheter. Det är en etta och åtta nollor vi talar om och en succé med alla mått mätt. Samma år släpptes den maskin som vidare skulle säkra framgången, Game Boy Advance. I princip en bärbar Super Nintendo väckte den många minnen till liv och man njöt av frihetskänslan ända tills man valde att spela på nattåget upp till Stockholm och chockerades av att man inte kunde se någonting. Skärmen behövde en stark, extern ljuskälla för att komma till sin rätt och därmed försvann en stor del av friheten med bärbart. Vi klagade och skällde och Nintendo lyssnade på oss, fast det tog två år innan de gjorde det. Game Boy Advance SP släpptes ut på spelhyllorna och folket blev återigen lyriska över deras egen avancerade spelpojke. Med en bakgrundsbelysning, ett kromat skal och futuristisk, modemedveten design har den nästan blivit var mans egendom.
Nya utmanare stiger fram i horisonten, det talas om hot mot spelpojkens dominans, inget nytt här inte. Game Boy har alltid utmanats, av både stora och små företag och hittills har den alltid vunnit. Skulle jag våga mig på en gissning på varför så skulle jag nämna enkelheten och det billiga priset som hör till. Fast jag har aldrig varit någon expert och väljer därför att invänta framtiden med spänning, precis som alla andra.
Ursprungligen publicerad på Kong.se
+ Naseer Alkhouri | 15 nov 2003 16:39Spelkortshysterin fortsatte i flera år, västerländska spelkort introducerades in i de japanska hemmen och Nintendo hann till och med skriva på ett avtal med Walt Disney för tillverkning av spelkort med disneymotiv. Nintendo var vid det här laget ett storföretag på jakt efter nya marknader men kom att misslyckas på de flesta nya affärsområdena man tog sig in på. Bland annat gav man in sig på snabbrismarknaden för att floppa totalt och senare öppnades det ett "kärlekshotell" där man kunde hyra rum för en timme i taget... Det sägs till och med att företagets dåvarande vice direktör, Hiroshi Yamauchi, var en av stamkunderna. Nintendo har alltså varit allt annat än det barnvänliga företag vi har kommit att lära känna. Som sagt dock föll dessa affärer isär och skapade ekonomiska problem för de före detta spelkortstillverkarna.
1964 togs äntligen det beslut som skulle göra Nintendo till det företag det är idag, en underavdelning med det enkla namnet Games startades och en erkänd spelmakare vid namn Gumpei Yokoi sattes upp på lönelistan. Yokoi blev snart rena guldgruvan med uppfinningar som Ultra Hand, Ultra Machine, Ultra Scope och Love Machine. Gumpei Yokoi skrev också kontrakt med Sharp Electronics och började använda deras komponenter i sina leksaker och detta ledde till att Nintendo kom att bli det första spelföretaget i världen att använda elektronik i sina leksaker.
Nintendos spelavdelning växte så att det knakade och den ena uppfinningen efter den andra blev en storsäljare. Guldåldern varade ända tills mitten av 1970-talet då en oljekris kom att knäcka en strålande marknad. Desperata efter en fortsatt inkomst, bestämde sig Nintendo för att börja satsa på tv-spel och ännu en gång stod Gumpei Yokoi i spetsen. Första produkten att komma ut från satsningen blev Color TV Game 4, en pong-klon som kopplades till tvn. Denne efterföljdes av Color TV Game 6 och senare Game 15. 1980 blev Gumpei Yokois hemliga projekt klart och Game & Watch såg dagens ljus för att ta världen med storm.
Eftersom det är spelpojken vi är intresserade av så snabbspolar vi cirka 9 år in i framtiden och kommer fram till ännu ett av geniet Gumpei Yokos projekt, Game Boy. Året är 1989 och den här bärbara konsolen som drevs av fyra stycken AA-batterier revolutionerade spelhistorien. Hur många gånger hade vi inte skrutit över hur vi spöade farsan på Mario där hemma? Nu kunde vi bevisa för resten av klasskompisarna exakt hur bra vi var. Tetris, Mario Land, Metroid och Link's Awakening, den monokroma skärmen var porten till en nöjesdimension av sällan skådad slag. Vi förlorade oss i sovjetiska pussel och fängslades av Shigeru Miyamotos oförglömliga storverk.
Nintendo visste bättre än att sätta sig ner och slappna av, det gällde att hålla oss spelare i gång. 1994 släpptes Super Game Boy, en kassett som kopplades till 16-bitars konsolen Super Nintendo och fick oss härmed att njuta av Game Boy-titlarna på storskärm. Vissa av oss förstod inte meningen med Super Game Boy, en kassett som hade i uppgift att begränsa den frihet som Game Boy stod för. Andra var hur glada som helst över att spela Mario Land 2 på tv:n.
1995 såg en 32-bitare dagens ljus och som en vampyr dog den plågsamt i samma ögonblick, det är Virtual Boy jag talar om. Möjligen världens mest feldesignade konsol, någonsin. För att begagna sig av Virtual Boys spelvärldar var man tvungen att ta på sig en sjuk korsning av glasögon och hjälm, fullt utrustad såg man ut som en C-films rymdhjälte. När man sedan startar ett spel så utspelar den sig i en skärm precis framför ens ögon och efter högst en halvtimmes speltid så drabbas man av akut migrän. När man på Nintendo hade byggt upp spelen på en bas av röda och svarta polygoner så tvivlar jag hårt på att de kom att bry sig om sådana petitesser som det mänskliga ögat eller hjärnans förmåga att sortera grötig grafik. Av 18 släppta spel var det ett enda som var, relativt sett, spelbart. Nintendo valde att glömma det hela och säkerligen skylla bort floppen på en firmafest som gått överstyr.
Ett år senare kom Game Boy att skönhetsopereras och trendigt nog fick den ett extra namn, Game Boy Pocket var fött. Idén om en mindre Game Boy som dessutom skröt med längre batteritid var en direkt reaktion mot konsumenternas önskningar. Nintendo tjänade pengar och folket var glada. Succén fortsätter två år senare då Game Boy Color introduceras på marknaden. Som namnet antyder hade Game Boy Color en färgskärm, nåja, färgskärm och färgskärm. Istället för bara den tråkiga gröna färgen så kunde man nu se rött också, inte värst revolutionerande men effekterna märktes ändå. Samtidigt släpptes det första Pokémon-spelet och en guldkalv utan like tyngde Nintendo-bossarnas fickor. Vi samlade pokémon, pocket monsters, som aldrig förr... 148 stycken, 149... 150! 151, 152, de tog aldrig slut. En oändlig källa av småmonster och en tillsynes oändlig källa av inkomster för företaget.
Vi spolar lite mer, fram till 2001 då Game Boy slog alla världens rekord med 100 miljoner sålda enheter. Det är en etta och åtta nollor vi talar om och en succé med alla mått mätt. Samma år släpptes den maskin som vidare skulle säkra framgången, Game Boy Advance. I princip en bärbar Super Nintendo väckte den många minnen till liv och man njöt av frihetskänslan ända tills man valde att spela på nattåget upp till Stockholm och chockerades av att man inte kunde se någonting. Skärmen behövde en stark, extern ljuskälla för att komma till sin rätt och därmed försvann en stor del av friheten med bärbart. Vi klagade och skällde och Nintendo lyssnade på oss, fast det tog två år innan de gjorde det. Game Boy Advance SP släpptes ut på spelhyllorna och folket blev återigen lyriska över deras egen avancerade spelpojke. Med en bakgrundsbelysning, ett kromat skal och futuristisk, modemedveten design har den nästan blivit var mans egendom.
Nya utmanare stiger fram i horisonten, det talas om hot mot spelpojkens dominans, inget nytt här inte. Game Boy har alltid utmanats, av både stora och små företag och hittills har den alltid vunnit. Skulle jag våga mig på en gissning på varför så skulle jag nämna enkelheten och det billiga priset som hör till. Fast jag har aldrig varit någon expert och väljer därför att invänta framtiden med spänning, precis som alla andra.
Ursprungligen publicerad på Kong.se
