Projekt: Hemmagjord sojasås - del 1 (prolog)

Ibland, eller ganska ofta faktiskt, får jag ett infall och vill sätta igång med nåt projekt. I 99% av fallen så gör jag inget åt mina infall, men ibland går det lite längre... Om det här projektet lever hela vägen till mål får jag se, men jag har redan nått ganska goda resultat så vi får se.

Så... Sojasås var det. De flesta vet nog att det är en mörk, salt vätska som används i asiatisk matlagning. Vad många inte vet är att konsten att “brygga” eller göra sojasås har traditioner som sträcker sig runt 2.500 år bakåt i tiden ( jag tror att det var sen bronsålder i norden då ) och finns i hundratals olika varianter.

De vanligaste sorterna i Sverige är nog de Japanska och Kinesiska sojasåserna, varav bara de allra enklaste och mest massproducerade når hit.


Kikkoman - sojasås från Japan. Den mest prisvärda jag hittat i svenska butiker.

De består alla, i olika grad, av vatten, sojabönor, vete och salt. Utöver dessa två basic-varianter finns ett stort antal lokala och massproducerade såser från i stort sett alla asiatiska länder och vissa anser t.om. att en omsorgsfullt tillverkad sojasås kan liknas vid ett fint vin, med komplexa smaker, dofter och färgtoner...och hög prislapp.

På grund av att soja tar relativt lång tid att framställa (ca. 6 månader, ibland mindre och ibland mycket längre) finns det givetvis företag som har hittat genvägar att snabba på processen och på ett onaturligt sätt “brygga” fram soja på väldigt kort tid. Dessa processer innefattar ofta starka syror och annat giftigt, vilket har lett till att många billiga sojamärken egentligen inte innehåller “äkta” soja, utan snarare en sojaimitation (som oinvigda i väst sällan reagerar på, eftersom vi inte är vana vid hur det borde smaka) som tyvärr också ofta innehåller cancerframkallande kemikalier som är restprodukter av syrabehandlingen. Så... Köp inte billigaste Euroshopper/Eldorado-skiten ni kan hitta - den är troligen inte jäst naturligt på fat i månader.

Det var lite bakgrund om sojasås. I nästa del börjar dokumenteringen av mitt taffliga försök att axla en tvåtusenfemhundraårig asiatisk tradition hemma i Skövde, i Sverige...