Projekt: Hemmagjord sojasås - del 5

Gott nytt år alla! Ok, nu jäklar... Jag kände att det började dra ut lite väl mycket på tiden så jag har äntligen tvingat mig själv att skriva ett nytt inlägg.

När vi hördes sist var de där småvidriga mögelbitarna äntligen torkade och på väg ner i en blandning av vatten och salt.

Det skedde den första november 2008. Jämnt och bra... Igår var det den första januari 2009, så nu har det gått två månader sedan jag gick över till fas 2 i projektet.

Min plan har hela tiden varit att ge burkarna, som sojan ska mogna i, ungefär sex månader innan jag "tappar" upp innehållet. I Japan fanns det tydligen hantverkare som var specialiserade på just detta, och som varje år gick från by till by för att pressa ut så mycket soja som möjligt från den ettåriga geggan som byborna själva hade producerat. De hade specialtillverkade pressverktyg för detta ändamål... Jag själv planerar att använda någon form av grovmaskig duk att hälla massan i och sen kanske vrida ur vätskan med någon typ av rör/pinne/stör. Well, det hinner jag lösa på fyra månader.

För övrigt kan jag meddela att min sambo har blivit lite frälst i soja hon också. Senast köpte jag en halvliter av Clearsprings ekologiska soja, och inte sällan står vi och häller upp den salta vätskan i matskedar och njuter av den som den är - riktigt gott. Man vänjer sig väldigt fort vid saltnivån och just den här sojan får det att kittla i gommen på mig - precis som vällagrad ost kan göra.

Okej... Nu till bildbevisen!

Jag valde ett billigt men naturligt salt för laken. Medelgrovt Havssalt för kanske... 11 spänn per förpackning- betydligt billigare än havssalt i "fling-form". Jag valde också att köra med olika saltmängd i de olika burkarna, för att se vilken skillnad det skulle kunna göra.


Först rengjorde jag burkarna med kokande vatten för att minimera risken att otrevliga bakterier ska ta över. Jag kokade vattnet för laken och lät det svalna ner till ca kroppstemperatur innan jag hällde upp det. Den relativt stora mängden salt gör att saltet inte riktigt vill lösa upp sig - det krävs rätt mycket omrörning innan vätskan blir helt klar:


Här är en närbild på den minsta burken, tagen dagen efter sojan lades i. Vattnet har gulnat lite.


Redan dagen efter är vätskan ganska mycket gulare!


Den femte november - dag 5 - ser burkarna betydligt mörkare ut, redan! Den minsta burken, som också har minst mängd soja i förhållande till vatten, ser fortfarande ganska ljus ut.


Dag 8 - Bitarna börjar lösas upp.


Dag 17 - En bild från ugnen, där de har fått stå och mysa. Jag slår på den då och då under dagarna för att få upp lite värme - högst uppåt ca 50 grader.


Dag 20 - Nu finns nästan inga hela bitar kvar, det är mest en trög massa, som separerar lite om man låter burkarna stå i några timmar.


Det tillstånd som vätskan befinner sig i här är ungefär samma som det befinner sig i nu. Det enda som har ändrats är lukten. Från att ha varit en ganska frän lukt, som är svår att förklara, börjar det nu lukta lite som misopasta eller soja. I nästa inlägg kommer jag att filtrera ut lite vätska genom ett kaffefilter och försöka smaka på den... Dessutom har lite korrespondens med en man utomlands fått mig att späda ut alla burkar, så nu har jag fem stycken... *pust*