Om omslag

Det är oerhört lätt att trilla dit. Börja diskutera utifrån nostlagin och försöka övertyga omvärlden om att de där minnena man har från ungdomens dagar minsann är sådant som barn av idag aldrig får uppleva. Känslan av att till slut lyckas ställa in rätt kanal på tv:n och se en brusig och extremt avskalad titelskärm lova allt från fantastiska fantasier till de mest överjävliga utmaningarna man någonsin mött. Ruset av att lyssna till de där digitala och ofattbart melodiösa tonföljderna som hävdas ha försvunnit någonstans där i trakterna kring Playstation. Det var bättre förr, yaddadada osv.

Ibland kan man avskriva det hela som trams. Att det inte är mer komplicerat än att den som mumlar mest, om spelkulturens förfall och på senare tid extrema kommersialisering, bara själv tappat förmågan att beröras och därför klänger sig fast vid starka minnen. Minnen som med tiden förvrängts, amplifierats och evolverat till någonting mer än vad de egentligen någonsin varit. Andra gånger kan man lyfta fram konreta bevis på att det fanns tillfällen då saker faktiskt var bättre. Inte för bevisen i sig nödvändigtvis måste ses på som fantastiska produkter av sin tid, utan för att de representerar något vågat som i dagens kommersiella spelkultur aldrig skulle få en chans att lämna idéstadiet.

Segas mer estetiska approach, till skillnad från den praktiska som fick mest textmässigt utrymme i seriens föregående krönika Sega fodral, är ett bra exempel på något som vi med absolut största sannolikhet aldrig kommer att få se igen. Det är oerhört frestande att skriva något i stil med att det vore ett drag som idag skulle resultera i kommersiellt självmord, men eftersom det är omöjligt att veta på förhand påstår vi istället att det troligen vore ett risktagande som ingen utgivare vill närma sig med tanke på den stora ekonomiska pressen.

Att hela idén eventuellt ses på som bedrövlig, vedervärdig och smaklös av de flesta med praktisk möjlighet att driva igenom den, det låtsas vi dock inte om överhuvudtaget. Det gynnar oss inte i vår klart vinklade argumentation.

Lyckligtvis finns där ingenting som hindrar oss från att återvända till då, och de där vita bakgrunderna med ett svart rutnät samt tillhörande suspekt illustration som Sega gav oss. Gotta oss lite i det stundtals sjuka, men för det mesta bara absurda, och älska eller hata. Vad vi än gör så kommer vi beröras, i högre eller lägre utsträckning, och så med hjälp av en totalt icke vetenskapligt sammanställd topplista över de 10 för stunden mest (insert valfritt pluraliserat adjektiv i form av ett attribut här) spelomslagen till Master System.

10. Out Run
Röd gasande sportbil samt palm.


09. Enduro Racer
Framhjul på enduro spinner ovanför jordhög.


08. Wonder Boy
Wonder Boy hoppar över snigel och blickar bakåt.


07. Secret Command
Munlös arg man med 80-talsfrilla höjer sitt vapen.


06. Great Football
Hög med rugbyspelare samt fot som sticker ut ur hög.


05. Black Belt
Spark i luft med bar fot som sitter på ett ben i vit byxa.


04. Super Tennis
Tennisboll har sönder nät på tennisracket och uppvisar oro.


03. Dynamite Duke
Butter man i basker håller i ett vapen och ser butter ut.


02. World Wrestling
Huvudlös brottare greppar bekymrat huvud i armveck.


01. Penguin Land
Pingvin balanserar på ett ben på en sten och tittar ned på död.