Mega Man + Rap + Youtube = ?
- The name's BrandO, and I'm the captain of the shipwreck; never takin' disrespect. A straight spectacle. Intellectual; biomechanical mind hittin' you in the testicles through your ear drums. I'm comin' up too quick; I switch it up at the drop of a hat leavin' your mind flipped. I don't know why I'm feelin' the need to bust a flow; it's okay though 'cos that's just how I'm feelin', ya know?
Brando är ena halvan av duon The Adventures of Duane and Brando. Han går på college heltid och studerar musik, engelska och psykologi. Enligt honom är det för att ta över universum. Studiepengarna går direkt till den studio som Brando själv beskriver som "icke fancy".
- Jag använder Shure-mikrofoner, Fender-gitarrer, vilken bas det nu är jag kan få mina händer på, och jag har inte ett trumset... än. Allt på LPn och våra album är programmerat. Nej, jag använder inte Fruity Loops. Jag hatar det leksaksprogrammet. Jag antar att det har sina användningsområden, men jag gör inte chiptunes eller använder MIDI, så det är till någon nytta för mig.
Duons breda låtbibliotek hade jag ingen aning om när jag och en vän förra sommaren under många, inte fullt så nyktra, timmar högst kom till Flash Man när vi gårappade. Det är dock inte bara mig de har erövrat. Med hjälp av fyndiga raptexter har de väldigt fritt tolkat de mest klassiska spelserierna. Den som har fått överlägset mest uppmärksamhet på Youtube är inte helt oväntat Mega Man 2-rapen.
- Jag skulle bryta ner det till att Capcom har sin skit i ordning. De är ett av få företag som håller det äkta (stirrar på Square-Enix). Dessutom är det 20XX, eller hur? Vi skulle ju ha flygande bilar och hoverboards nu; allt vi har kvar är hopp och drömmar, kanske en robotapokalyps. Zombies är uteslutet; det skulle aldrig hända. Robotar är på frammarsch. Shit's goin' down.
Duane och Brando heter alltså hjärnorna bakom det som fått miljontals visningar på Youtube och fått folk att nynna ”Droppin' bombs on this motherfucker, destroyin' this maze. Samus Aran eradicatin' the Mother Brain in this place. Fat pay, I'm a renegade, the top of the class. Fuck around and get a power bomb stuck in your ass.” I april i år gjorde de sig redo för en återkomst efter 6 månaders separation. Under den tiden höll Brando igång projektet med hjälp av olika gästartister, exempelvis Chris Holland till Zelda II-låten, "Jesse the Destroyer" till Final Fantasy-låten och Project Genesis till Sonic-låten. Tillsammans har de dock skapat betydligt mer, framförallt LPn "LP of Destruction" som inkluderar alla låtar de skapade innan splittringen. Nu när de är ihop igen klingar det titt som tätt i smedjan och rykten säger att det nya projektet som kommer få allt annat att blekna (förstås) kommer kretsa kring Final Fantasy VII.
Deras första show sen återföreningen skedde den sjunde maj i år och var enligt dem själva en stor succé. Brentalfloss värmde upp publiken och scenen, där sedan Duane och Brando uppträdde till stort jubel. I-Rock som höll i evenemanget blev så nöjda att de ville ha en till föreställning så fort som möjligt. Om det kan ske innan den sjunde juli det vill säga, för då börjar duon turnera tillsammans med Protomen och andra tv-spelsband över stora delar av USA.
När de började leka runt med sina texter och långsamt började lägga upp några låtar var de inte medvetna om att det fanns en så stor underjordsfanbase för retrospelande. Efter bara några månader hade småstadsnördarna fått mer respons än vad de hade kunnat drömma om. Brando och Duane växte upp tillsammans och gemensamt har deras nördiga sidor utvecklats, kanske till stor del på grund av omgivningen.
- Vi brukade hänga på ett ställe kallat ”Flint Local 432”, så vi hade många gemensamma vänner. Det finns inte så mycket annat att göra här än att gå på dåliga konserter och sitta på skitiga ”restauranger” till sex på morgonen. Vi är bara två fattiga snubbar från en sunkig stad i ”no where-USA” som nördar loss till Mega Man och får varandra att skratta.
All musik förutom den som är direkt tagen från spelen har duon själva komponerat utifrån gehör. Det är även musiken som för Duane och Brando är den avgörande faktorn i vilka spel de gillar och vilka spel de väljer att tolka.
- De bästa spelen har av tillfällighet även den bästa musiken. På tal om det, Cheetamen 3 kommer äga. Vi lägger ner hjärta och själ i allt vi gör musikaliskt, så det är inte ofta vi lär oss material som inte ”strikes a chord”, så att säga. Super Metroid är antagligen mitt favoritspel genom alla tider, men jag hade inte kunnat säga det om det hade haft Kirbys soundtrack. Att lära sig Tchaikovsky på elgitarr till Tetris-grejen var en bedrift! Mina fingrar blödde.
De ofta grova texterna kommer från en rap-kontext som både Duane och Brando förvisso är bekanta med men egentligen är de rockkillar i grunden. Komiken ligger i hur dessa kända, ofta implicit moraliskt hedervärda, och stilistiskt heliga spelkaraktärer helt plötsligt ges en ny sida. Istället för att vara den tysta plågade robothjälten ropar Mega Man ”fuck you!” till Wood Man, och proklamerar att han är ”the forest-a-destroya'”. Fast det handlar inte bara om våldtäkt med glimten i ögat, ibland hjälper det barnförbjudna språket, och stilen som är aningen hårdare än Nintendo och andra 80-talshjältar någonsin tänkt sig, att förstärka de onda karaktärernas drag. Som när King Wart från Mario 2 inleder deras final showdown med: "Beware! I bet you're scared! I declare despair; not one life spared!" eller när Dr Wily mitt i slutstriden försöker knäcka Mega Man med raden: ”You're nothing but a thesis, I'll blow you to pieces!”
Besök youtubekanalen eller hemsidan!
+ Henrik Vilén | 27 maj 2010 15:59Brando är ena halvan av duon The Adventures of Duane and Brando. Han går på college heltid och studerar musik, engelska och psykologi. Enligt honom är det för att ta över universum. Studiepengarna går direkt till den studio som Brando själv beskriver som "icke fancy".
- Jag använder Shure-mikrofoner, Fender-gitarrer, vilken bas det nu är jag kan få mina händer på, och jag har inte ett trumset... än. Allt på LPn och våra album är programmerat. Nej, jag använder inte Fruity Loops. Jag hatar det leksaksprogrammet. Jag antar att det har sina användningsområden, men jag gör inte chiptunes eller använder MIDI, så det är till någon nytta för mig.
- Jag skulle bryta ner det till att Capcom har sin skit i ordning. De är ett av få företag som håller det äkta (stirrar på Square-Enix). Dessutom är det 20XX, eller hur? Vi skulle ju ha flygande bilar och hoverboards nu; allt vi har kvar är hopp och drömmar, kanske en robotapokalyps. Zombies är uteslutet; det skulle aldrig hända. Robotar är på frammarsch. Shit's goin' down.
Duane och Brando heter alltså hjärnorna bakom det som fått miljontals visningar på Youtube och fått folk att nynna ”Droppin' bombs on this motherfucker, destroyin' this maze. Samus Aran eradicatin' the Mother Brain in this place. Fat pay, I'm a renegade, the top of the class. Fuck around and get a power bomb stuck in your ass.” I april i år gjorde de sig redo för en återkomst efter 6 månaders separation. Under den tiden höll Brando igång projektet med hjälp av olika gästartister, exempelvis Chris Holland till Zelda II-låten, "Jesse the Destroyer" till Final Fantasy-låten och Project Genesis till Sonic-låten. Tillsammans har de dock skapat betydligt mer, framförallt LPn "LP of Destruction" som inkluderar alla låtar de skapade innan splittringen. Nu när de är ihop igen klingar det titt som tätt i smedjan och rykten säger att det nya projektet som kommer få allt annat att blekna (förstås) kommer kretsa kring Final Fantasy VII.
| Duane, random snubbe och Brando efter framträdandet på I-Rock |
När de började leka runt med sina texter och långsamt började lägga upp några låtar var de inte medvetna om att det fanns en så stor underjordsfanbase för retrospelande. Efter bara några månader hade småstadsnördarna fått mer respons än vad de hade kunnat drömma om. Brando och Duane växte upp tillsammans och gemensamt har deras nördiga sidor utvecklats, kanske till stor del på grund av omgivningen.
- Vi brukade hänga på ett ställe kallat ”Flint Local 432”, så vi hade många gemensamma vänner. Det finns inte så mycket annat att göra här än att gå på dåliga konserter och sitta på skitiga ”restauranger” till sex på morgonen. Vi är bara två fattiga snubbar från en sunkig stad i ”no where-USA” som nördar loss till Mega Man och får varandra att skratta.
All musik förutom den som är direkt tagen från spelen har duon själva komponerat utifrån gehör. Det är även musiken som för Duane och Brando är den avgörande faktorn i vilka spel de gillar och vilka spel de väljer att tolka.
De ofta grova texterna kommer från en rap-kontext som både Duane och Brando förvisso är bekanta med men egentligen är de rockkillar i grunden. Komiken ligger i hur dessa kända, ofta implicit moraliskt hedervärda, och stilistiskt heliga spelkaraktärer helt plötsligt ges en ny sida. Istället för att vara den tysta plågade robothjälten ropar Mega Man ”fuck you!” till Wood Man, och proklamerar att han är ”the forest-a-destroya'”. Fast det handlar inte bara om våldtäkt med glimten i ögat, ibland hjälper det barnförbjudna språket, och stilen som är aningen hårdare än Nintendo och andra 80-talshjältar någonsin tänkt sig, att förstärka de onda karaktärernas drag. Som när King Wart från Mario 2 inleder deras final showdown med: "Beware! I bet you're scared! I declare despair; not one life spared!" eller när Dr Wily mitt i slutstriden försöker knäcka Mega Man med raden: ”You're nothing but a thesis, I'll blow you to pieces!”
Besök youtubekanalen eller hemsidan!
