Möt redaktionen - Kerstin

Namn: Kerstin Alex
Ålder: 21 (och ett halvt!)
Sysselsättning: Studerar för närvarande Etnologi vid Stockholms Universitet. De senaste två somrarna har jag även livnärt mig som kassör på Gröna Lund.

När jag inte sysslar med spel:
… får jag abstinensbesvär. Nej, men vad gör jag? Sitter vid datorn, har näsan i skolböcker, tittar film, skriver noveller, umgås med vänner och familj, pillar mig i naveln och tar långa promenader för att rensa tankarna. Gärna allt samtidigt och ståendes på ett ben.

Vart kommer du ifrån?
Kungsängen som är en Stockholmsförort. Planerar att flytta härifrån så fort jag bara kan. Gärna närmare stan där det inte är dött i centrum efter klockan fem på eftermiddagen.

Om vi skulle träffa dig på riktigt, skulle vi förfäras av din dialekt?
Det beror på vad ni har för personliga preferenser. Min dialekt är inte särskilt populär utanför 08-regionen har jag upptäckt. Däremot tycks folk ha fått fel uppfattning om hur jag låter. För att citera ett röstmeddelande lämnat häromveckan av vår chefredaktör: ”Hej Kerstin! Men oj vilken mörk röst du har…”. Det är något jag får höra ofta och av många. Låter jag som en bastuba när jag pratar eller vad är grejen?

Vilket är ditt första spelminne?
När jag var 5 år förlorade jag ett lopp i Super Mario Kart och bet, av rent ursinne, sönder handkontrollen. Den tillhörde min kompis som fick en ny med hopskramlade veckopengar. Jag bet även på mina egna SNES-kontroller vid frustrationsutbrott och har än idag dessa märken kvar, en slags symbolism för ärr från diverse nederlag.

Om vi tvingar dig att välja, vilket är ditt favoritspel?
The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Det är inget spel jag anser är bäst rent generellt, utan som jag snarare lagt ner mest tid och själ i. Link vann mitt hjärta från första spelbara minut och vi två har genom åren spenderat hundratals timmar tillsammans i Hyrule.

Vilken är din största spelbragd?
Jag har i princip varvat God of War på God Mode. Jag sätter dock det hela inom situationstecken då jag inte klarat allra sista bossen fullt ut. Men parerar man attacker strategiskt och kutar som en stucken gris genom allt man inte måste stanna vid, klarar man det mesta.

Vilken är din värsta bossfight?
Sista bossen i Zelda II. Det har svettats mycket innan jag kommit till slutbossen and that final boss is killing me… literately. Har fortfarande inte klarat den och måste erkänna att spelet ligger nere och inte kommer tas upp igen.

Vad nördar du ned dig i utanför spelens värld?
Universitetsstudierna upptar all annan tid, så spel är det enda jag nördar mig i. Men har jag tid för något annat är det i så fall Pokémon-serien, som jag avgudar! Började om från början för ett tag sedan med första avsnittet och har nu kommit till nr 95 av över 600 episoder. Bye Bye Butterfree är just nu ett av mina favoritavsnitt!

Vad tillför just du till Gameplayer?
Det mest givna svaret är nog att jag tillför ett kvinnligt perspektiv till mina texter. Men för att undvika ett självklart svar lägger jag även till min mångsidighet då ingen aktuell plattform är främmande för mig.

Vilket är ditt bästa drag som spelskribent?
Jag har lätt att uttrycka mina känslor i text och vill därför åtminstone tro att jag inte bara väver in mig själv i texter utan även läsarna, som på ett eller annat sätt kan relatera till det jag skriver.

Vilket är din sämsta egenskap som spelskribent?
Min osäkerhet, som jag jobbar på att få bort. Jag är livrädd för att göra fel vilket gör att redan läsvärda texter fullkomligt dissekeras. Jag kan till exempel ta bort stycken jag inte tror är läsvärda för att sedan bli tillsagd att det som just tagit bort saknas i texten.

Vilket spel/spelmoment har gjort dig mest förbannad?
Det måste vara när jag skulle prata med en abbot i Fable II som i sin tur skulle sätta igång nästa huvuduppdrag. Under tiden som denne pratade upptäckte jag att det fortfarande gick att styra min gubbe. Rastlös (som jag alltid är) promenerade jag ut från templet där de befann sig. När jag väl kom tillbaka vägrade han prata med mig och det viktiga huvuduppdragen som var avgörande för att storyn över huvud taget skulle fortskrida hade gått om intet. Jag hade dessutom sparat över den enda existerande sparfilen efter jag gått ut från det förbaskade templet. Det fanns därför inget annat att göra än att börja om från början efter ett par timmars spelande. Då var jag nära på att slänga ut krysslådan genom fönstret. Sådana allvarliga buggar borde upptäckas i tid kan man tycka.

Har du någon nemesis i verkligheten?
Ja, John Blund! Jag lider av sömnsvårigheter sen flera år tillbaka.

Personlig fråga: Vad är den största fördelen med att vara kort? Är det som att ha en superkraft?
Absolut kan det vara som att ha en superkraft då jag gör mig osynlig i folkmassor. Dessutom kan jag krypa in i förvaringsskåp och små obskyra skrymslen om jag nu skulle känna för det. Men i Sverige är det snarare en superförbannelse. Jag når inte i butikshyllor och dinglar ganska ofta med fötterna i luften när jag åker kommunalt eller sitter på parkbänkar, jag når helt enkelt varken upp eller ner. Inte kan jag gå på konserter heller eftersom jag aldrig ser något, såvida jag inte har en sittplats.