MÖT REDAKTIONEN - Lerkot

Lerkot Berglind
Ålder: 21
Sysselsättning: Arbetslös

När jag inte sysslar med spel:
Det blir tre-fyra fester i veckan. Jag skriver mycket om annat också och är sedan fem år tillbaka fotbollstränare för ett pojklag. Ibland överväger jag att skaffa mig ett jobb eller studera någonting men kommer snart på bättre tankar.

Vart kommer du ifrån?
Jag är född i Lund och kommer dö i Lund. Det halvkommunistiska, hippieaktiga bostadsområdet Djingis Khan är platsen där jag växt upp och där jag känner mig hemma, men jag kan varenda vrå av den här staden. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att det är min egen, där alla andra blott är besökare.

Om vi skulle träffa dig på riktigt, skulle vi förfäras av din dialekt?
Om du är en sådan där nymodig stockholmare som glömt allt vad den gode Cornelis stod för och som låter gnälligt och drygt som ett tungt godståg på en inte särskilt väloljad räls, ja då kommer du att förfäras. Annars förhoppningsvis inte.

Vilket är ditt första spelminne?
Satt hemma hos min mormor och spelade Sega Master System. Något av Alex the Kidd-spelen och Double Dragon, det var grejer det. Det förstnämnda var emellertid skittråkigt i och med att det var ett engelskspråkigt pusselspel som jag inte fattade ett dyft av, men Double Dragon var och förblir kul.

Om vi tvingar dig att välja, vilket är ditt favoritspel?
Det här är svårt. Som ung älskade jag det första Sonic-spelet, sedan förälskade jag mig i Metal Gear Solid, som var en grym upplevelse med fantastisk story och intressanta karaktärerna, till skillnad från i uppföljarna. Grim Fandango och Monkey Island-spelen ligger mig också varmt om hjärtat, likaså Championship Manager 01/02. Men den absoluta favoriten? Warcraft II, detta underbara strategispel som jag spelade under flera år utan att ens vara i närheten av att vinna några matcher. Det var dessutom där jag började nicka Lerkot, något folk numera kallar mig som tilltalsnamn.

Vilken är din största spelbragd?
Jag är grymt bra på att samla mynt i Mario Party-spelen. Tyvärr får jag aldrig några stjärnor.

Vilken är din värsta bossfight?
Slutbossen i Tomb Raider är helt jävla omöjlig. Vad i hela friden ska man ta sig till?

Vad nördar du ned dig i utanför spelens värld?
Lundensisk historia, holländsk fotboll, journalism, genusvetenskap, uråldrig hiphop. Bra spridning, vem som helst kan ha en intressant diskussion med mig.

Vad tillför just du till Gameplayer?
Distans från nörderiet. Jag läser inga spelnyheter, har inte koll på några releaser och kopplar gärna ihop spelupplevelserna med verkligheten. Dessutom är jag öppen för det mesta i spelväg, även om typ en tidigare arbetsgivares envisa inställning att skicka mig cykelmanagerspel och dekadenta flygspel gjorde mig rätt lack en gång i tiden.

Vilket är ditt bästa drag som spelskribent?
Jag är ärlig och tar spelandet med en klackspark. Skriver gärna humoristiskt och försöker gärna sätta in spelandet i sammanhang där det normalt inte befinner sig. Dessutom hittar jag ofta udda ämnen att skriva om.

Vilket är din sämsta egenskap som spelskribent?
Ibland lyser mitt bristande nörderi igenom. Det händer att spel ska jämföras med liknande spel som alla utom jag spelat, eller att det kommit någon fyndig ny term som var och varannan utvecklare använder. Dessutom är jag rätt slarvig och svävande ibland.

Vilket spel/spelmoment har gjort dig mest förbannad?
Att jaga valar i Aquanauts Holiday är jävligt frustrerande. Man vill bara krocka med det sabla odjuret så att man får höra dess erotiska stön, men nej då, omöjligt ska det vara. Hela Plumbers Don't Wear Ties till 3DO och Dragons Lair är rena frustrationsorgier också.

Har du någon nemesis i verkligheten?
Det finns en hel del människor som nog hellre hade sett mig död än levande. Jag är ingen populär människa.