2000-talet vi minns: 2006-2009

Föremål för mycken nerdrage.

2006
Att förhindra piratkopiering hade länge varit av hög prioritet för utgivarna och framför allt på PC-fronten började snaran dras åt. Det mest drakoniska kopieringsskyddet var Starforce och även om det ansågs som ett av de "säkrare" alternativen så anklagades det också för att slöa ner datorn och kompromettera dess säkerhet och stabilitet. När den inflytelserika bloggen Boingboing kallade Starforce för malware träffade skiten den proverbiala fläkten. Starforce viftade med stämningsbrev medan missnöjda spelare å sin sida startade en av få framgångsrika Internetbojkotter mot spel som nyttjade det systemet. När dammet väl lagt sig hade Starforces mest inflytelserika kund, UbiSoft, bestämt sig för att övergå till andra kopieringsskydd.

Med en allt mer uppkopplad publik började onlineaktivering bli en mer acceptabel metod, men samtidigt kan man undra om det inte var lite av en pyrrhusseger för de inbitna PC-spelarna. Vad gäller traditionella stortitlar har fokusen flyttats över alltmer mot konsol under 00-talets gång och oförmågan att skydda sig mot piratkopiering får anses vara åtminstone en del av orsaken. Ett annat bidragande steg i den utvecklingen skedde förstås mot slutet av året, när den nuvarande konsolgenerationstrion kompletterades med Wii och Playstation 3.

Inte Kens starkaste ögonblick.

2007
Med ett års försprång hade Microsoft dock kopplat ett starkt grepp om marknaden, särskilt i Nordamerika och framför allt Playstation 3, som mest konkurrerade mot Xbox 360, föreföll svagt ute. En fruktansvärt dyr utvecklingskostnad (och lanseringspris!), förseningar, PR-blunders och Sonys rent allmänt svajiga ekonomi hade på kort tid kostat dem det järngrepp tidigare generationer av Playstation tagit om spelbranschen och det är först i skrivande stund som de kan anspela på annat än en tredjeplats i konsolracet. På basis av detta fick speldecenniets kanske mest inflytelserika man Ken Kutaragi kliva ned från sin roll som ledare för Sony Computer Entertainment Europe, mindre än ett halvår efter att Playstation 3 lanserats. Sony-ledningen hade helt enkelt tappat förtroendet för honom.

Kanske inte vad Microsoft helst hade velat bli ihågkomna för.

Men trots sina framgångar hade Microsoft egna problem. Det började bli mer och mer uppenbart att hårdvaran i Xbox 360 inte höll en acceptabel kvalitetsstandard och till slut var det ohållbart rent PR-mässigt för Microsoft att inte erkänna det. En massiv retroaktiv garantiförlängning räddade lite goodwill, men kostade dem samtidigt över en miljard dollar och all chans att för första gången göra vinst på Xbox-satsningen. Som salt i såren lyckades också deras klart profilstarkaste spelutvecklare Bungie bryta sig loss från Microsoft Game Studios och även om deras Halo 3 blev en stor framgång så fick det - och allt annat - se sig slaget av Call of Duty 4: Modern Warfare. Det var egentligen bara Nintendo som kunde konkurrera och med Wii precis som med Nintendo DS var det på helt andra premisser. Det nya Nintendo var en framgång ingen längre kunde tvivla på.

"Everything is proceeding as I have foreseen."

2008
År 2008 skakades flera invanda mönster upp. Electronic Arts ändrade riktning från enbart uppföljare och licensspel och lanserade tre helt nya spelserier under året, Army of Two, Dead Space och Mirror's Edge. Det nybildade Activision Blizzard gjorde istället tvärtom, och slängde ut titlar som Brütal Legend till förmån för mer beprövade koncept. I och med att de dessutom tagit över rollen som världens största speldistributör utropades de omedelbart till det "nya EA" och även om företagets vd Bobby Kotick gjort sig till ovän med nästan alla tv-spelare på planeten via uttalanden som "mitt mål är att utrota allt som är kul med spelutveckling" så blomstrar företaget marknadsmässigt tack vare urstarka titlar som World of Warcraft, Modern Warfare och Guitar Hero.

Det här är framtiden, påstås det.

Det blev dock alltmer tydligt att plastskivor i butik långt ifrån var det enda sättet att sälja spel. Xbox Live Arcade fick sitt starkaste år någonsin via profiltitlar som Braid, där Sonys och Nintendos alternativ även de visade framfötterna. På PC-fronten var digital distribution nu mer regel än undantag. En sista oväntad konkurrent var dock de som satsade hårdast på Internetbaserad spelförsäljning. Apples succémobil Iphone öppnades under 2008 för tredjepartsutveckling, med en helt osannolik mängd spel som följd. Extremt billiga priser i kombination med en kapabel hårdvara gjorde nästan övernatt mobilspel mångfalt mer legitima än N-Gage lyckats med på åratal.

Inte lika glada längre.

2009
Trots flertalet starka spelreleaser i sig förefaller 2009 lite som ett misslyckandets år, åtminstone om man tar extra hänsyn till vår lokala svenska marknad. Spelstudion Grin som varit på frammarsch, och under en period var Sveriges största, lades hastigt och olustigt ner, och knappt hade vi hämtat oss från det innan den anrika speltidningen Super Play råkade ut för samma dystra öde. På ett globalare plan möttes Sonys PSP Go med kalla handen av de flesta och visade att allt inte per automatik blev framgångsrikt bara för att det byggde på digital distribution.

"Always bet on Duke" visade sig i efterhand vara ett ganska uselt råd.

Men det var faktiskt ytterligare en institution i spelvärlden som fick en officiell nedläggning, nämligen 3D Realms evighetsprojekt Duke Nukem Forever. Efter tolv års utveckling - eller brist på detsamma - var det äntligen slut på den osannolika sagan som sedan länge fått den tidigare hackkycklingen Daikatana att framstå som lyckad i jämförelse. Men vissa ljusglimtar gick ändå att ana. Efter två väldigt nedtonade år tog sig världens största spelmässa E3 i kragen och började återigen närma sig det galna spektakel som präglat spelmedia under början av 00-talet. Som helhet visade sig branschen också klara sig bättre än nästan någon annan i den ekonomiska recession som drabbat världen och ur en ren konsumentsynpunkt var det svårt att vara missnöjd med årets utbud.

Och där är vi nu. Välkomna till 10-talet.