KRÖNIKA: Varför skäms vi?

Jag har skämts många gånger, men nuförtiden försöker jag undvika det och försöker vara en stolt "nörd" som kan festa och kan göra andra saker.
Stort plus för din text!:D

Nördar är söta, jag vill vara söt, så därför visar jag vart jag står :D

Det står "varör" istället för varför på titeln

Jag känner inte igen mig nånstans i dina beskrivningar - jag skäms inte alls över det faktum att jag är spelnörd, snarare tvärtom.
Jag är en stolt gamer och står för det.

Precis som GameManiac säger. Man har skämts lite innan, men nu så är man mer stolt över att vara "nörd". Bättre att skryta stolt om det med ett stort leende, än att gå och skämmas. Man är den man är.. :D

När jag var yngre försökte jag väl kanske inte dölja mitt spelande men jag talade inte öppet om det (förutom om Heroes of Might and Magic 3 som till och med några av mina kompisar anser är världens bästa spel). Nu på senare tid skiter jag i vilket. Skulle aldrig orka plocka undan nördsaker bara pga att en flicka kommer på besök. Gillar hon inte prylarna så kan hon väl gå nån annanstans?

Var för övrigt på besök hos en flicka en gång (ja, visst blir man förvånad) och på något sätt hamnade jag vid hennes dator. Där fanns både CS och Rome: TW och jag frågade varför hon av alla människor hade Rome: TW. Hon skämdes lite och sa typ: "njaaa, lånade det av en kompis men gillade det inte."
Mitt svar: "Gillade det inte? Det är ju askul!"
Då vände hon tvärt och skämdes inte alls lika mycket och det visade sig snart att både hon och jag nog var lika mycket nördar, något jag aldrig hade gissat på förhand.
Summan av historien, mörkertalet på gamers är nog rätt högt och om fler kan stå för vad de gör så visar det sig nog snart att vi alla är lika goda kålsupare och då kan vi alla vara glada. No?

Jag tänker som bjorehag. Om en tjej inte gillar spel så må det vara så, stå för det att du gillar dem liksom! Dölj inte att ditt största intresse är spel, då är du bara oärlig, och det vill man ju inte vara

Skäms du för det du gör? Se över din vänskapskrets eller byt hobby. Jag har tonvis med spel hemma, har aldrig skämst eller gömt något vid en fest.

Jag skäms inte för att jag är en gamer men det finns sanning i texten ändå :)

Hmm.. japanska otakus (nördar) klär ju sig på ett visst sätt och beter sig på ett visst sätt som starkt står för någonting "svettnördigt" som min kompis kallar det och även om många på något sätt utstrålar sitt intresse genom val av kläder, sätt att bete sig eller whatever så är det ju en stor skala som nuförtiden bryter mot den "gamla" bilden av gamers. Man kan ju vara som man vill liksom. Roligare är att även om denna artikel fokuserar på hur en gamer uppfattas av andra, så finns det ju segregering även bland gamers. Träffade en grupp norska gamers med Pippi Långstrump-hår som starkt led av Simpsons "Comic-book Guy"-syndromet. Elitistiskt dissade dom andra "inte lika erfarna" gamers och snackade om att som dedikerad gamer så skulle ha vetskap om ditten å datten och ha spelat det å det och skina med sina robes (spelkläder?). Tycker definitivt att man ska stå för sitt spelande men om man beter sig som typerna jag träffade i Norge så borde man skämmas! PS: tappade tråden helt å hållet.. -_-;

Jag ser mig absolut inte som nörd. Den mentaliteten är inte en del av mig. Däremot följer jag definitivt inte diverse normer rörande hur man bör vara och bete sig. Vissa gillar det och blir mer nyfikna, och andra blir osäkra av det. Men att förneka vem man är brukar funka sämre, och står man inte för spel så kommer de aldrig heller få allmän respekt. Sex appeal handlar halvt om vad man har och halvt om vad man tror man har, som det sägs..

"Svettnördigt" var ett jäkligt bra uttryck, graderar skalan på något sätt.

Håller med remag! Känner du en skam över att nyttja en hobby som ändå tv-spel är så borde du nog ta och tänka om. En hobby är ett val man gör i livet och därmed inget man ska skämmas för. Välkommen till 2010!

Gamer and proud of it!

oj jag orkar inte ens kommentera det här :p.
Håller inte med, jag skäms inte och det bör ingen annan heller göra.
Skitsnack :p

Jag är bara en liten hobbygamer nuförtiden. Så jag skäms väl inte för något direkt. Sen har jag bara casual-spel som GH, Buzz, FIFA och DJ Hero, så det är inget man sopar under mattan, eftersom varenda jäkel vet vilka alla liren är.

Jag är stolt att vara nördig. Alla mina kompisar är gamers också, så det är ingen big deal.

Har alltd spelat spel sen jag var liten och faktiskt aldrig någonsin skämts över det eller sopat det under matan när folk frågat om mina intressen, sen har jag visserligen fler intressen än spel, har heller aldrig fått något negativt bemötande när jag pratat om att jag spelar heller.

eller det var väl ett tag i gymnasiet när man var en 18-19 och farsan klagade att vi (jag och min kompisar) spelade alldeles för mycket och borde göra annat, efter att han klagat och tjatat alldeles för mycket så reste jag mig bara från stolen och gick mot ytterdörren varpå han frågade vad jag skulle göra och jag svarade att jag nog skulle gå ner till stan och se om man kunde hitta någon som sålde knark istället sen dess har han börjat inse att det här med tv spel som intresse är rätt bra hehe

Jag undrar mest varför man försöker motivera sitt spelande med att det ger bättre reflexer eller andra färdigheter. Att spela enbart för nöjes skull räcker gott. Vi har ändlöst mycket roligare än många andra som inte tagit steget in i spelens värld än och det är väl motivering nog? Inte ska vi välja hobby utifrån vad andra tycker om den.

Det är även intressant att populära spel skulle vara mer okej än de i allmänhetens ögon okända. Kommer jag hem till någon och beaktar deras skivsamling blir jag vansinnigt besviken om den bara består av topplistealbum och singlar. Samma med filmer, böcker och all övrig kultur också.

Svettnördigt kan vara det bästa ordet jag hört på 5 år.

Hm jag tyckte inte heller att jag höll med Lerkot när jag började läsa, men efter att jag läst hela texten insåg jag att jag i vissa sammanhang visst maskerat exakt hur nördig jag faktiskt är. Det är inte så att jag skäms för det, men jag kan ändå känna av i vissa sammanhang att jag får en stämpel på mig som inte är önskvärd, exempelvis när jag pratar politik i Marvel-referenser. Jag har också blivit dumförklarad för hur mycket pengar jag lägger på spel, som jag skulle kunna lägga på "vettigare" saker, så som resor och en ordentlig jacka. Jag pratar ogärna kostnader för spelintresse med folk som inte är gamers själva, för jag har märkt under åren att det är en ganska känslig fråga. Om man enbart umgås med andra gamers märker man säkerligen inte av det här, men mycket handlar om vad majoriteten (dvs icke-gamers) tycker det är värt att spendera sin tid på.

Så även om jag aldrig skämts över att vara nörd (jag har tre tröjor som proklamerar det i skrift och en hel del andra plagg med nintendo och marvel) så har jag absolut anpassat nivån på min nördighet i vissa sammanhang.

Malin; där har du en poäng. Just det där med kostnaderna är en punkt som väldigt få faktiskt har förståelse för. Ofta höjs ett ögonbryn eller två när man förklarar vad ett spel kostar.

Samma människor tycker det är okej att kasta ut samma summa som en ps3a kostar på en jacka...det är för mig sjukt. Så jag förstår hur de tänker när jag gladeligen hostar upp 700 spänn för ett nytt spel, men fnyser när jag ska betala samma summa för ett par skor

Malin; där har du en poäng. Just det där med kostnaderna är en punkt som väldigt få faktiskt har förståelse för. Ofta höjs ett ögonbryn eller två när man förklarar vad ett spel kostar.

Samma människor tycker det är okej att kasta ut samma summa som en ps3a kostar på en jacka...det är för mig sjukt. Så jag förstår hur de tänker när jag gladeligen hostar upp 700 spänn för ett nytt spel, men fnyser när jag ska betala samma summa för ett par skor

Äh, vi gamers är inte värre på något sätt än folk som t.ex spenderar halva sitt liv med att titta på filmer, problemet är att folk i allmänhet har mer förståelse för folk som spenderar sina besparingar på ett eget filmbibliotek än folk som vill skapa sig ett spelbibliotek hemma.

Själv har jag aldrig skämts över att kalla mig själv gamer. Jag spelar spel, jag spenderar inte varje vaken stund med en bok i handen. Jag lyssnar inte på musik varje ledig stund eller ser på film varenda kväll.
Jag spelar spel, that's what I do. Och inte spelar det någon roll
vilka spel jag spelar heller. Gillar jag något är det klart jag köper det och spelar det, oavsett vad folk ska tycka. Jag ser t.ex. inte problemet med Pro Cycling Manager.

Vi har inget att skämmas över över huvud taget.

Jag tror att mycket av det vi gamers upplever som "fördomar" har att göra med de tolkningar mainstreamomvärlden lägger i typen av konsumerad kultur.

Film är ett socialt medium, eller det uppfattas i alla fall (rätt felaktigt) som det. Det tolkas också som en finare typ kultur och den är dessutom mer vedertagen hos gemene man. Exempelvis våld och sex i spel ses inte på med lika mycket moralpanik som samma element i spel eller litteratur.

Att intressera sig för böcker är osocialt men allmänbildande och ses därför som helt okey.

Musik är ofta kreativt, och dessutom gillar ALLA musik. Nästan.

Spel däremot uppfattas lätt som något osocialt (fast det egentligen är mer socialt än exempelvis film) och det finns också en uppfattning om att det är ganska hjärndött, bara explosioner och nakna bröst överallt. Och är det inte det är det besatthet av WoW (läs: extrem verklighetsflykt) eller barnsligt, som Mario.

Samma problem kan ses om man, som jag, intresserar sig för graphic novels (och dessutom skriver graphic novels istället för "serier"). Det är stört omöjligt att försöka förklara seriers enorma berättarförmåga för folk som tänker "Bamse" och "Fantomen" när jag försöker prata om "Ghost world". Där kan vi snacka fördomar!

Man kan ju påverka folks syn genom hur man framställer sig själv och för sin talan. Man kan ju vara på ett sätt som helt bryter mot folks traditionella syn på gamers genom hur man klär sig eller sätt att vara och istället för att dra sig undan och skämmas när "andra" förlöjligar ämnet så backa upp det med en passion stor nog att bryta ner de konservativa bojorna hos non-gamers. Personligen gillar jag att diskutera ämnet som något som är "trendigt och allmänbildande" nuförtiden. Några av mina meriter här är bland annat att jag har gjort båda mina föräldrar till spelnördar. Morsan spelar NDS och farsan Age of Empires på PC. Min japanska lärare spelar nu Mario Galaxy till Wii och min media lärare lirar GTA IV och spränger saker. Har även då och då haft "speldejter". Säger efter bion: "Du vill inte följa med hem å spela lite TV-spel?". Inget fel med det fast det är jobbigt under speldejten att förlora på flit.. -__-

Säkert att det är med flit? ;)

Nejdå, inte alltid med flit.. Vill egentligen inte erkänna hur det verkligen ligger till ^__-

Bra krönika =) , visst jag har alltid spelat spel i "hemlighet" det var för ett år sen när mitt intresse bara växte o växte som jag "kom ut ur garderoben" som nörd.. eller kalla det vad ni vill.
Att vara tjej och spela spel har inte alltid varit så accepterat speciellt inte av tjejer då man ansågs som konstig eller så menade dom på att jag endast spelade spel för att få pojkarnas uppmärksamhet.
Spelvärlden växer och jag tycker absolut inte vi ska skämmas över våra intressen och sysslor. Jag vet många som gömmer spelen när dejten ska komma över men då får man inte reda på vad han/hon tycker om det heller. Om jag ska över till någon grabb så är det första jag undersöker när jag kommer hem till han vad han har för konstoller och om han har några roliga spel, eftersom det är sån stor del av mig HAHA ! :D Hare gött !

Ja gud ja, som tjej som spelar är det ofta krångligare med andra tjejer. Oftast kring när de får reda på hur mycket pengar intresset faktiskt kostar.